Då har vi varit här i en vecka och åker till Bangkok idag och jag har inte bloggat ett ord på hela veckan! Jag kan dock säga till mitt försvar att vi har haft fullt upp. Se bara bilden nedan, hur är det möjligt att slita sig från nåt sådant för att krypa in i bungalowen och lägga tid på att sitta framför datorn?
Det är inte möjligt!
Dessutom har jag haft så himla många böcker att läsa så att jag har helt enkelt inte haft tid. Hittills har jag läst 4 böcker sedan i måndags och börjat på en femte. Dessutom har jag simmat 1 kilometer 4 av dagarna och jobbat väldigt hårt på min solbränna, så ni kan inte anklaga mig för att ligga på latsidan! Tobbe har dock simmat typ 13 kilometer totalt hittills men jag har iallafall läst flest böcker!
Föräldrarna äter mat! Det var fisk och räkor som gällde som föda under veckan.

Två snyggingar som äter tapas! Jag förstår att ni bli avundsjuka på både vår perfekta solbränna och den supergoda tapasen som vi åt de dagar vi inte åt seafood. Det här var andra gången vi åt på den restaurangen, det var lite dyrare än vietnamesisk mat såklart, men det var så himla gott och vi kunde ändå halvt äta ihjäl oss för mindre än 200 kronor per person. Det var det värt! Åker ni någon gång till Phu Quoc så måste ni gå hit till Itaca.

Två snyggingar som äter tapas! Jag förstår att ni bli avundsjuka på både vår perfekta solbränna och den supergoda tapasen som vi åt de dagar vi inte åt seafood. Det här var andra gången vi åt på den restaurangen, det var lite dyrare än vietnamesisk mat såklart, men det var så himla gott och vi kunde ändå halvt äta ihjäl oss för mindre än 200 kronor per person. Det var det värt! Åker ni någon gång till Phu Quoc så måste ni gå hit till Itaca.

Bild från vår lilla terrass där vi satt varje dag för förmiddagsfika, lunch och kvällsfika. Det är något fel med blixten på min kamera tydligen, så det blir någon underlig skugga på sidan av bilden. Jag ska undersöka vad det kan bero på så att inte behöver se det i fortsättningen.
Nu är vi på flygplatsen i Saigon efter en väldigt händelserik morgon kan man lugnt säga! Vi skulle flyga från Phu Quoc vid 13-tiden idag och åka till flygplatsen vid elva snåret. Klockan 10.15 får vi ett mail att vårat plan är försenat till klockan 17 och vi har ett plan som vi ska med i Saigon till Bangkok vid 18.45 (!!!!). Oj oj oj, detta kommer inte att gå!
Pappa går upp till receptionen och vi kollar upp att det inte går några plan från Phu Quoc till Saigon tidigare än så, förutom ett plan som går 11.20. De i receptionen ringer flygplatsen och de säger att om vi skyndar oss så kanske vi hinner med... Jag har precis varit och simmat dagens 40 längder i poolen och har inte duschat eller någonting. Jag springer till rummet, kastar av mig bikinin och tar på mig andra kläder. Det kommer in fullt med folk som jobbar på hotellet som ska ta våra väskor och vi kastar ner allt som ligger framme i olika väskor. Anna-Lena, Tobbe och pappa går upp till receptionen och mamma och jag får skjuts med en liten golfbil tillsammans med våra väskor. När vi rullar fram till receptionen så kommer taxibilen fram och vi packar in oss och väskorna och förstår precis hur strömmingarna känner sig i sina plåtburkar. Klockan är nu 10.35 och vi sätter av mot flygplatsen.
Väl där ca 10 minuter senare, vi var inte längre bort än ca 7 kilometer som tur är, så springer jag in med alla våra pass fram till biljettdisken och kastar fram våra pass. Hon som sitter där ser inte så himla glad ut och säger att vi är rätt sena... Jag säger att det är hennes fel och att vi har ett flyg att passa i Bangkok och att det är bäst att hon snabbar på sig lite när hon trycker på knapparna!!! (jag sa inte att det var hennes fel, men jag sa att det inte var mitt fel att de ändrar sina flygtider så himla sent och att vi verkligen behövde åka tidigare). Efter en del knapptryckningar så fixar hon det ändå och det blir dax att gå till nästa disk.

Dax för incheckning eftersom att vi ville ha med våra väskor också från ön. Där skulle ännu mer knapptryckningar göras, och vi väntade tålmodigt medan de sa i högtalarna att det var sista utropet för att gå ombord på det planet vi skulle med. Det gick tillslut och vi gick till säkerhetskontrollen och trängde oss förbi ett sällskap med en massa jättesega vietnameser, bland annat en supergammal tant (som vi sedan upptäckte skulle med samma plan som vi). Men nöden hade ingen lag och vi sprang i slowmotion mot gaten som var helt tom och två stackars tjejer som stod och väntade på att se våra biljetter.

WE MADE IT!!!!!!!!!!!
Nu ska vi fördriva några fler timmar här på flygplatsen i väntan på flyget till Bangkok, som vi till Anna-Lenas lycka kommer att hinna med med god marginal!
Puss puss!
Matilda



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar