Nu sitter jag på flygplatsen i Bangkok och är på väg till Kuching på Borneo. Väldigt tidigt imorse lämnade jag mamma, pappa, Anna-Lena och Tobbe. Det var väldigt sorgligt att bli lämnad ensam kvar efter att jag har varit med en massa människor som jag tycker om så länge nu. Men det kommer att bli bra! Jag ska bara vänja mig!

Här är en bild på löjliga familjen som är ute på nöjen i Bangkok. Den enda som ser normal ut är Anna-Lena, jag och Tobbe blinkar och mamma har något stelt pillimariskt leende på läpparna. Kanske för att detta var fjärde försöket eller så som pappa försökte få oss att fastna på bild. Det gick tydligen inte så bra.

Här är en bild på löjliga familjen som är ute på nöjen i Bangkok. Den enda som ser normal ut är Anna-Lena, jag och Tobbe blinkar och mamma har något stelt pillimariskt leende på läpparna. Kanske för att detta var fjärde försöket eller så som pappa försökte få oss att fastna på bild. Det gick tydligen inte så bra.

Det blev väldigt mycket shopping i Bangkok. Man kan sammanfatta de här tre dagarna med att vi åt, sov och shoppade. Här köper vi lite olika fodral till grejer som man kunde få sitt namn ingraverat på! Jag köpte ett till min dator. Det var tyvärr yttepyttelite för litet, för jag tror att det är gjort för macbook som är lite smalare än min dator. Men det går bra ändå, jag kan stänga ena dragkedjan iallafall.
Jag gjorde en liten avstickare från gruppen igår och var och vaccinerade mig. När vi var i Phu Quoc så kom mamma på att jag kanske borde ha vaccinerat mig mot tyfoidfeber, så jag googlade lite och hittade det här stället i Bangkok där man kunde få sig lite sprutor. Det är Röda Korset där vi även var för drygt 3 år sen när Isac var med, fast då kollade vi på ormarna som dom har och utvinner gift ifrån för att göra antidot av.
Det var iallafall supersmidigt att få sprutan. Först fick jag gå in i rum nummer 1 och registrera mig, sen rum 2 och ta blodtrycket, sen rum 3 och ge mina papper till en sjuksyster, sen rum 4 och prata med en jättegammal läkare som skrev ett recept åt mig (han tyckte att jag skulle ta japansk encefalit också, men någon måtta får det vara), och sen tog jag receptet och gick till nummer 5 som var en liten lucka där apoteket var och hämtade ut min spruta och betalade. Så gick jag tillbaka in till rum 3 där sjuksyrrorna var och fick ett litet kö-nummer.

Min spruta och könummer som jag var tvungen att sitta och vänta på att få ta i ca 2,5 minuter. Sjuksystrarna har vita kläder och såna där vita mössor som man ser på film att dom hade på typ 40-talet i Europa. Jättesöta! När hon tog sprutan sa hon även åt mig att hon tyckte att jag solade för mycket och borde ha långärmat på mig när jag var ute så att jag inte skulle bli så solbränd.... Hon har uppenbarligen inte fattat någonting!

Här är vi på en japansk restaurang och där får man bara pinnar att äta med, men det var inte helt självklart hur de skulle användas för oss alla... Tobbe hade lite svårigheter med soppan eftersom att den inte gick att spetsa på pinnen vilket fungerade med resten av maten.
Här får han en liten lektion av mamma i hur man kan göra, så att han iallafall kan få i sig lite ris också, det är också lite svårt att spetsa.

Igår kväll gick vi till en restaurang som passade Tobbe lite bättre, för där får man nämligen äta med händerna! Det blev libanesiskt och vi åt tills vi nästan sprack! Väldigt gott var det och vi lyckades nästan tömma alla fat innan vi rullade hemåt igen.

Här är hela gänget samlat! Så duktiga turister dom har varit. Dom har följt sin guide väldigt snällt och utan protester. Jag försökte lämna dom ensamma i någon timme en av kvällarna för att jag skulle möta upp Anna och hämta grejer som jag lämnat där. Men det slog inte så väl ut, trots att jag dirigerade dom till Bangkoks största köpcenter så hade dom ingen aning om vad dom skulle göra och visste inte vad dom skulle ta sig till utan mig som ledde dom! Jaja, jag kom till undsättning 20 minuter senare och räddade återigen dagen.

Jag och söta mamma vid poolen! Jag saknar er redan!
Jag åker som sagt till Kuching nu som betyder katt på Malay, jag hade ju inte kunnat välja en bättre stad att börja mitt lilla äventyr i verkligen. Där ska jag kolla på orangutanger och gå på kattmuseum och resten ska jag planera imorgon, för jag har inte riktigt någon aning än hur jag ska lägga upp detta. Men jag lovar att uppdatera er!
Puss puss!
Matilda




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar