Phu Quoc

Då har vi varit här i en vecka och åker till Bangkok idag och jag har inte bloggat ett ord på hela veckan! Jag kan dock säga till mitt försvar att vi har haft fullt upp. Se bara bilden nedan, hur är det möjligt att slita sig från nåt sådant för att krypa in i bungalowen och lägga tid på att sitta framför datorn? 

Det är inte möjligt! 

Dessutom har jag haft så himla många böcker att läsa så att jag har helt enkelt inte haft tid. Hittills har jag läst 4 böcker sedan i måndags och börjat på en femte. Dessutom har jag simmat 1 kilometer 4 av dagarna och jobbat väldigt hårt på min solbränna, så ni kan inte anklaga mig för att ligga på latsidan! Tobbe har dock simmat typ 13 kilometer totalt hittills men jag har iallafall läst flest böcker!

Livsnjutarn dricker en smoothie!

Föräldrarna äter mat! Det var fisk och räkor som gällde som föda under veckan.



Två snyggingar som äter tapas! Jag förstår att ni bli avundsjuka på både vår perfekta solbränna och den supergoda tapasen som vi åt de dagar vi inte åt seafood. Det här var andra gången vi åt på den restaurangen, det var lite dyrare än vietnamesisk mat såklart, men det var så himla gott och vi kunde ändå halvt äta ihjäl oss för mindre än 200 kronor per person. Det var det värt! Åker ni någon gång till Phu Quoc så måste ni gå hit till Itaca.

Bild från vår lilla terrass där vi satt varje dag för förmiddagsfika, lunch och kvällsfika. Det är något fel med blixten på min kamera tydligen, så det blir någon underlig skugga på sidan av bilden. Jag ska undersöka vad det kan bero på så att inte behöver se det i fortsättningen.

Nu är vi på flygplatsen i Saigon efter en väldigt händelserik morgon kan man lugnt säga! Vi skulle flyga från Phu Quoc vid 13-tiden idag och åka till flygplatsen vid elva snåret. Klockan 10.15 får vi ett mail att vårat plan är försenat till klockan 17  och vi har ett plan som vi ska med i Saigon till Bangkok vid 18.45 (!!!!). Oj oj oj, detta kommer inte att gå!

Pappa går upp till receptionen och vi kollar upp att det inte går några plan från Phu Quoc till Saigon tidigare än så, förutom ett plan som går 11.20. De i receptionen ringer flygplatsen och de säger att om vi skyndar oss så kanske vi hinner med... Jag har precis varit och simmat dagens 40 längder i poolen och har inte duschat eller någonting. Jag springer till rummet, kastar av mig bikinin och tar på mig andra kläder. Det kommer in fullt med folk som jobbar på hotellet som ska ta våra väskor och vi kastar ner allt som ligger framme i olika väskor. Anna-Lena, Tobbe och pappa går upp till receptionen och mamma och jag får skjuts med en liten golfbil tillsammans med våra väskor. När vi rullar fram till receptionen så kommer taxibilen fram och vi packar in oss och väskorna och förstår precis hur strömmingarna känner sig i sina plåtburkar. Klockan är nu 10.35 och vi sätter av mot flygplatsen.

Väl där ca 10 minuter senare, vi var inte längre bort än ca 7 kilometer som tur är, så springer jag in med alla våra pass fram till biljettdisken och kastar fram våra pass. Hon som sitter där ser inte så himla glad ut och säger att vi är rätt sena... Jag säger att det är hennes fel och att vi har ett flyg att passa i Bangkok och att det är bäst att hon snabbar på sig lite när hon trycker på knapparna!!! (jag sa inte att det var hennes fel, men jag sa att det inte var mitt fel att de ändrar sina flygtider så himla sent och att vi verkligen behövde åka tidigare). Efter en del knapptryckningar så fixar hon det ändå och det blir dax att gå till nästa disk.



Dax för incheckning eftersom att vi ville ha med våra väskor också från ön. Där skulle ännu mer knapptryckningar göras, och vi väntade tålmodigt medan de sa i högtalarna att det var sista utropet för att gå ombord på det planet vi skulle med. Det gick tillslut och vi gick till säkerhetskontrollen och trängde oss förbi ett sällskap med en massa jättesega vietnameser, bland annat en supergammal tant (som vi sedan upptäckte skulle med samma plan som vi). Men nöden hade ingen lag och vi sprang i slowmotion mot gaten som var helt tom och två stackars tjejer som stod och väntade på att se våra biljetter.



WE MADE IT!!!!!!!!!!!

Nu ska vi fördriva några fler timmar här på flygplatsen i väntan på flyget till Bangkok, som vi till Anna-Lenas lycka kommer att hinna med med god marginal!

Puss puss!
Matilda

Koh Lipe Del 3 - Mästarfiskarnas äventyr fortsätter

Vi bestämde oss för att åka ut en dag till på det turkosa havet och njuta av tystnaden och fiskeriet, och förhoppningsvis fånga en riktig baddare!

Eftersom jag är proffsfiskare vid det här laget så kör jag självklart med två spön på en gång. Dagen gungade iallafall på, vi åt vår medhavda lunch och satt och rykte i våra spön. Vi böt plats på båten en hel del för vi såg en massa marlins som hoppade runtomkring oss. Andra båtar som var ute hade även fått upp några så vi försökte så gott vi kunde.

När dagen närmade sig sitt slut så började vi vänja oss vid tanken på att det nog inte skulle bli nåt. Vi hade sett flera stycken marlins och även en massa flygfiskar och annat coolt, och jag hade även fått upp en grouper på ca 4 kilo, så vi kände oss ändå nöjda och glada. Vi kapten plockar upp den ena lilla betesfisken och gör iordning spöet för hemfärd och ska sedan plocka upp spöet som sitter bredvid oss. Men det är då det händer!! Vi hör ljudet av hur linan rullas ut supersnabbt samtidigt som spöet böjer sig.

Anna tar tag i spöet och rycker till så att fisken riktigt fastnar på kroken och börjar sedan dra och rulla. Fisken simmar hela tiden bortfrån båten så det är mest att hålla emot. Hon försöker rulla in så gott det går när fisken slappnar av. Vi märker dock rätt snabbt att det här är en riktigt stor fisk och vi får kämpa för att ens hålla i spöet. Då kommer vår kapten till undsättning och vi ger honom spöet. Fisken drar typ med sig hela båten så vi kommer närmare och närmare samtidigt som han försöker rulla in linan så mycket som möjligt när fisken slappnar av. 

En liten video som visar vår panik!

Till slut så fick vi upp den rackaren i båten, men det var himla läskigt alltså. När hon låg där i vattnet och plaskade kunde vi verkligen inte fatta hur den skulle kunna komma upp i båten utan att skära sönder oss med den där enorma fenen. Men det gick visst! 

Efteråt var vi alldeles adrenalin-stinna och kunde inte fatta vad som precis hände. Vi hade fått upp en till slut! Och en riktig bjässe till på köpet. Vi vågade inte riktigt vara i närheten av den först ifall att den skulle börja sprattla på oss och spetsa oss. Hela resan hem skrattade vi och yrade och var helt överlyckliga! När vi sedan kommer till stranden så är det massor med folk där, såklart eftersom vi kommer in i mitten av den största stranden. Och då frågar vår kapten om vi vill bära upp fisken till restaurangen. Såklart! säger vi och då går han och helt enkelt bara kastar fisken överbord så att den ligger och flyter i vattenbrynet! 

Vi får lite panik och tänker att vår fisk kanske börjar leva igen och simmar iväg så Anna kastar sig överbord efter fisken och släpar in den på stranden. Då kommer det ju fram en massa nyfiket folk såklart och stirrar och viskar om oss. Vi är fortfarande som yra höns och skriker saker till varandra och skrattar omvartannant. Då kommer det fram en svensk man och frågar om det är vi som fångat den, och först tror han inte ens på oss! Men det har vi allt! Sen hjälper vår kapten oss att plocka upp fisken för den är helt enkelt för tung för våra klena armar att lyfta upp från marken. 

Ni ser killarna i bakgrunden som försöker spela oberörda, men innan så stirrade dom  lika mycket som alla andra och var lika avundsjuka!

Vår marlin var verkligen helt sjukt tung! Uppåt 25 kilo sa folk. Det här är enda kortet som jag kan hålla fisken upprätt, på alla andra kort (se exempel ovan) så hänger fisken helt slappt på mina så armar. Det är en typ av marlin som heter Sailfish som vi har fångat - världens snabbaste fisk! Den kan simma i ca 110 kilometer i timmen när den jagar. 

Vissa vågade sig tillochmed fram till oss. Det här var efter att vi släppt fisken på sanden igen eftersom att vi helt enkelt inte orkade bära upp den längre, så då var det okej att någon annan fick hålla upp den. Detta är en dansk pappa och hans barn. Fisken bredvid dom ger lite mer perspektiv också till hur himla stor fisken är verkligen! Fenan som jag håller i tror man att den använder till att stänga in och flocka ihop sitt byte när den är ute och jagar stimfisk. 

 Efter ett tag så började det göra underligt ont på huden och svida på de ställen på armarna där vi kom i kontakt med fisken när vi bar den. När vi efter allt poserande hit och dit fick nog och bar upp fisken till restaurangen dit den skulle tillagas sen på kvällen. Där sa de åt oss att vi skulle tvätta av armarna på en gång, men vi vet inte riktigt varför. Det var en underlig smärta som satt i sen i flera dagar och nu har det typ flagnat bort all hud på den området där vi nuddade fisken. Mycket konstigt, men det var det värt!!

Vår fångst!! Stolta som tuppar står vi och visar upp vår fisk innan vi ska äta upp den! Det kom jättemycket folk förbi igen och tog kort på oss. Undrar jag hur många instagrams och facebooks vi hamnade på under det här lilla fiskhistorien. Sen fick vi välja själva hur stor bit vi ville ha av fisken. Som ni ser så har dom redan börjat att laga till den till andra, betalande, gäster. Eftersom vi var såna mästerfiskare så fick vi såklart kalaset helt gratis!

Sex stora fileér blev det som vi fick tillagade. Och det var verkligen så så så så så gott! Det är lätt en av topp tre måltiderna i mitt liv! Om inte topp 1, för jag kan inte riktigt komma på någon som varit bättre. Upplys mig gärna om ni kommer på en värdig motståndare till denna.

Vi åt tills vi sprack nästan och sen var vi tvungna att gå och hälsa på vår lille kamrat igen. Det var då vi fick veta att det var en tjejfisk, för de hade nämligen tillagat små fiskfoster som den hade i magen och som vi fick smaka! De var helt okej, men det kommer inte upp på topp 10-listan direkt. 

Det här är lätt en av de roligaste  och häftigaste dagarna i mitt liv. Vi svävade runt som på moln och kunde inte riktigt fatta vad som hade hänt. Så himla kul var det! 

Slutet gott och allting var superduper gott!!

Puss puss!

Matilda

Koh Lipe Del 2 - Mästarfiskarnas äventyr

Nu ni ska ni få höra!
På fredagskvällen bokade vi en fisketur tills lördagen och vi åkte ut på sjön klockan 9.30 på morgonen. Först åkte vi ut långt på havet för att fiska upp betesfisk. Det var bara att sätta ner spöet där vår kapten visste att det fanns ett stim och 1-4 fiskar nappade direkt på rena krokar med lite glitter på. Vi sparade de större och kastade i bäbisarna igen.

Jag och Anna hade vår egen lilla båt och egen kapten som tog oss till de bästa fiskeställena. Vi hade två kastspön som hade typ 4-5 krokar på sig, samma som vi fiskade betesfisk med, som vi kunde släppa ner bredvid båten och bara sitta och rycka lite i så kunde det komma fisk och hugga. Sen hade vi två spön som satt själva i båten på vilka vi hade levande beten som simmade runt långt utanför båten när båten stod stilla för att locka till sig de riktigt stora baddarna.



Två flugor i en smäll! Det där är groupers, det som dom som var lättast att få på det vanliga spöet och dom är goda också, så de som var tillräckligt stora sparade vår kapten och tog med till restaurangen på kvällen så att de kunde laga dom.



Vår kapten! Vi var lite fega och vågade inte riktigt ta på fiskarna, så han fick komma till undsättningen när vi hade nåt på kroken. Här har Anna fått en annan fisk som också var jättegod att äta fast som vi inte vet vad det heter. Det är en sån som man ser när man snorklar och som är oval och platt och har som en mun med läppar runt. Den är rätt söt faktiskt!



Selfie med en väldigt koncentrerad och hårt arbetande Anna som har nåt på kroken!

Och här är en video när jag drar upp en liten baddare!

Såhär fint var det när vi vände tillbaka och åkte tillbaka till vår strand med dagens fångt. Vi fick upp riktigt många småfiskar (typ 500 gram - 3 kilo stycket) den första fiskedagen, men tyvärr ingen marlin. Vi hade 2-3 stycken som var och högg, men som släppte när vi ryckte... 

Men vi var glada ändå och hade redan bestämt oss för att vi inte skulle ge upp, utan att åka ut igen dagen därpå! Det var verkligen helt underbart att vara ute på havet. Så lugnt och stilla, sitta där och gunga lite i båten med ett spö i handen och ett spö som fiskade sig själv. Vädret var perfekt och knappt några andra båtar var ute (kanske för att det är fiskeförbud.... men det behöver vi inte ta upp). Det var helt öde kritvita stränder överallt och vattnet helt kristallklart. Så mycket bättre att spendera en dag så än på en strand tillsammans med en massa svenska turister.

På kvällen efter att vi åkt hem och duschat av oss så fick vi äta några av våra uppfiskade fiskar och även smaka av en marlin som en annan båt fiskat upp. Det var så himla gott, men såklart hade det varit godare om vi hade fiskat upp dem alla själva.

Och som ni kanske anade så kommer den tredje och sista delen i den här historien i nästa inlägg!

Puss puss!

Matilda

Koh Lipe! Del 1

Då var vi tillbaka i Bangkok igen efter en långhelg på Koh Lipe. Det var helt underbart kan jag börja med att berätta! Kritvita stränder, kristallklart vatten och jättetrevliga människor.

Vi bodde inte på en av de stora stränderna, utan vi bodde på en liten strand som låg bredvid Sunset beach. Det var toppen för då kunde vi välja om vi ville vara på vår privata strand som bara hörde till vårt hotell, eller om vi ville ta oss till någon av de större stränderna. På bilden är den lilla udden som man var tvungen att gå runt från vår strand för att komma till en av de stora stränderna - Sunrise beach, det är den som börjar vid sanddynen där borta.

Den här bilden är tagen på samma ställe, fast mot vår lilla strand som ligger bakom träden därborta. Den lilla promenaden till Sunrise beach var inga problem, ni ser ju att det är rätt mycket stenar, men det går fortfarande att gå emellan och sådär. Det dock blev värre sen när vi skulle gå tillbaka...

Strandbild! Det var mer folk än vad vi trodde ändå på Koh Lipe och typ alla var svenska!! Vi hörde knappt något annat språk när vi gick runt på stranden den första dagen. På den här bilden kan man som tur var inte se så många. Det var tur att vi hade vår egen lilla strand så vi kunde fly undan. Som mest var vi ungefär totalt 6 stycken där, det är lagom.

Sötisar!

Vi hängde på stranden hela dagen, åt lunch, badade och vandrade runt sådär som man gör på stränder. Det vi inte tänkte på var att det är ju tidvatten här, och när vi började vandra tillbaka mot vår lilla strand så var tidvattnet så högt att den lilla väg som vi tagit var helt försvunnen och vi var istället tvungna att gå ut i vattnet och vada runt stenarna som vi innan hade kunnat promenera igenom. Det var okej till en början, men när vi senare kom runt den första kröken så var det betydligt djupare och jag var tvungen att gå och hålla upp min väska över huvudet för att den inte skulle doppas i vattnet! Det var lite läskigt för det var stora stenar överallt och om jag hade trampat fel och ramlat hade alla mina grejer och min nya telefon och allt drunknat! 

Vi tog det lugnt och metodiskt och allt gick fint fram tills att vi nästan var framme. Då råkar Anna ta ett steg och sätta ner foten på en sten som inte var så slät och fin. Hon känner att hon slår i foten rätt rejält, men vi fortsätter att försöka ta oss fram i vattnet de sista metrarna innan vi kommer upp mot land. När Anna tar upp foten då så ser vi att det droppar en massa blod! Jag har lite näsdukar i väskan som jag ger till henne och sen springer jag mot vår strandbar. Direkt när jag kommer fram dit, utan att jag behöver säga ett ljud så tar en av killarna som jobbar där en första hjälpen-låda och springer längst vår lilla strand mot stackars Anna. Hon har lyckats undersöka såren lite och upptäckt att det är flera olika sår som slagits upp samtidigt.

Vår hjälte hjälper Anna att tvätta och lägga om hennes små sår! Har hittar dessutom lite fler sår som han passar på att göra rent också. Anna sa att han var bättre än vad hon hade varit att fixa med såren, och då är hon trots allt sjuksköterska och han jobbar på hotell. Antagligen är detta inte den första kliva-på-vassa-stenar-och-skära-upp-foten-incidenten som inträffat här...

Efter omhändertagandet så repade sig Anna väldigt snabbt och vi tillbringade eftermiddagen ensamma på vår strand och läste böcker och njöt av livet.

Och angående det som vi alla väntat på = FISKEN!!!!

Jag ska dock hålla er på halster lite granna för nu ska jag nämligen gå på lunch-bio (bio där snackset man äter även fungerar som lunch). Fisken får ni vänta med tills imorgon. Då kommer den Sagolika berättelsen om Anna, Matilda och det stora fiskäventyret!

Puss puss!

Matilda

Slappa dagar i Bangkok

Nu har jag varit i Bangkok utan Tom i drygt en vecka, och jag kan inte säga att jag har gjort många knop. I helgen var Roger och Maria här som sagt så då hängde vi med dom och åt god mat. Dom kom till Bangkok en sväng efter att ha varit i Maldiverna i 14 dagar för att Roger fyllt 50.

Här är en bild med min selfie-pinne som vi tog i lördags innan vi högg i allt grillat kött som vi fixat! Det här är i Anna och Davids vardagsrum

.

I söndags åt vi libanesiskt med Maria och Roger och som ni ser på bilden så är det så gott att Anna knappt klarar att hålla sig borta från maten medan jag tog kort, Vi sa hejdå till dom efter att vi gått och ätit lite glass efteråt, dom åkte vidare ner till Phuket för sol och bad i två veckor.

Sen i måndags så var jag och köpte träningsskor så att jag äntligen kunde utnyttja gymmet som finns här på ambassaden.

Snygga va!!

Så jag sprang 6 kilometer i måndags och det gick förvånandsvärt bra faktiskt, och sedan sprang jag 6 km igår morse, vilket inte gick riktigt lika lätt. Men jag hann iallafall innan den värsta träningsvärken kickade in, och det får jag lida för idag när mina vadmuskler inte riktigt ville samarbeta de första vakna timmarna.

Tur att det är så varmt och skönt ute så att det är bara att ta på sig några små kläder för att gå ut på en uppmjukningspromenad. Jag gick ner mot Lumpini Park som är en stor park mitt i Bangkok och där råkade jag hitta Thailand Tourist Festival.

Det var en massa små tält med massor av olika thailänsk mat och efterrätter och godis och kläder och hudprodukter och allt annat som man skulle kunna sälja. Det var rätt trevligt, men det var mycket folk och jag var inte så hungrig + att det fanns för mycket att välja på så jag kunde inte bestämma mig, och därför blev det så att jag gick därfrån med lika tom magsäck som jag kom dit.

Imorgon ska jag och Anna åka till Koh Lipe!! Det ska bara en av de finaste öarna som finns i Thailand. Det ska bli så himla trevligt. Dock går vårat flyg klockan 06.30 vilket betyder att vi måste åka till flygplatsen 04.30... Men det ska vi nog klara det också!

Puss Puss!

Matilda

Tubing

Eftersom min telefon som sagt la av efter de första dagarna så har jag inga bilder från julafton. Dock tog jag en del bilder med Toms telefon som jag ska försöka få honom att skicka till mig, så jag kan visa er vårt fantastiska julbord! Vi körde på 100% svenskt i år och gick all in med sill, prinskorv, julskinka och till och med sylta!

Ja ja, iallafall så kunde jag använda min kamera då den fortfarande fungerar. Och i mellandagarna så var vi på ett litet äventyr i ett område söder om Bangkok som är ett UNESCO världsarv. Det är en flod som bara finns på helgerna som går ingenom djungeln för att på vardagarna så stoppas den upp av en sluss längre upp.

Vår guide som tog med oss visar vägen.

Alla fick en varsin badring och det heter tube på engelska, därav namnet för detta inlägg. Det var bara att lägga i badringen i vattnet, sikta med rumpan, dimpa i och sen är det bara att bokstavligt talat följa strömmen. Vi fick små vattentäta fickor att stoppa våra grejer i, typ pengar och kamera och sånt som vi kunde ha runt halsen också. Det var ju snällt, så att alla saker inte blev blöta.

Det fanns lite linbanor och sånt utmed vägen också som vi stannade till vid. Det var dock lite för läskigt för lilla Matilda, men alla andra testade det. Det var vi 4 och ett till par som var med på utflykten och sen kom det en massa thailändare och flöt förbi lite då och då i båtar eller i flytvästar.

Lugnt och fridfullt till en början när vi sakta åkte nerför den lilla floden.

Bakom Anna är dom andra två som var med på turen förutom guiden. Precis efter den här bilden när han ska hoppa i sin ring så är han inte så bra på att sikta med rumpan, utan han missar ringen och river istället med sig den där stora blåa båten som ligger uppdragen på trappan. Thailändarna som var ägare till båten fick väldigt bråttom när de såg att deras båt var på väg ut i vattnet utan dom.
Detta var dock inte den största fadäsen, utan när han senare väl kom i sin ring så flöt vi vidare och helt plötsligt så sprängdes hans ring och han dunsade ner i vattnet. Samtidigt som han flög runt i vattnet så tappade han sin lilla vattentäta påse som han hade sin telefon i (inte det smartaste draget att ta med sig den kanske...). Det var hans nya iPhone 6 och nu är det fiskarna på bottens nya iPhone 6.

Medan vi väntade på att strulparet försökte hitta den evigt förlorade iPhone så tog vi lite bilder på en hängbro. Jag gick inte upp på den heller. Jag är ju en liten tant och sånt kan inte små tanter göra.

Ikväll ska vi träffa Maria och Roger! Dom som jag lärde känna samtidigt som jag lärde känna Anna eftersom vi bodde på samma ställe och Anna och Maria gick i samma klass då. Dom är här nu över helgen så dom ska komma hit och så ska vi grilla! Nom nom nom. Det ska bli kul att se dom igen äntligen!

Puss puss!

Matilda

Plötsligt händer det!

Japp, ni ser rätt! Jag uppdaterar bloggen!

Såg att förra inlägget skrevs efter att jag flyttat in i ett av rummen jag bodde i i London, och hade jobbat i två dagar på Pfizer. Det känns som en halv evighet sen, och det är det ju också. Efter det har jag hunnit bo i ett rum till samt sagt upp mig från jobbet och flytt till Bangkok (som vanligt).

Nu har jag då varit här i lite drygt två veckor, eller här, vi har varit i Hua Hin och Ho Chi Minh City också sen jag kom hit. Tom kom också samtidigt som mig och han landade bara typ 30 minuter innan dessutom, och av en slump hittade jag honom i kön till passkontrollen så jag kunde smita in (att köa är inte lika heligt här som det är hemma så det var ingen som skällde på mig). 

Två tröttisar med iste som äntligen tagit sig igenom alla kontroller och väskupphämtning.

Vårt hem i Bangkok har varit på den brittiska ambassaden hemma hos Anna och David. Det är mitt i stan så vi har kunnat trivas riktigt bra! 

Poolen i ambassaden, där jag förövrigt har tillbringat halva dagen idag också!

Även fast det inte har varit snö här så kan de iallafall försöka fixa julstämning. Ljus och glitter och superhög julmusik som spelas överallt och som inte går att undgå. Och efter vad jag har förstått så var det ju inte varit särskilt vitt i Sverige heller till julen, så jag kanske inte missade så mycket. Ni kanske till och med blir lite avis på de +30 som vi har haft här!

Efter  två dagar här så dog dock min mobil så efter dessa bilder finns det ingenting mer på ett tag. Sen köpte jag en telefon i mellandagarna så jag har lite mer bilder efter det lilla glappet. Jag ska bara ladda ner alla appar så jag får tag på alla bilder från min nya telefon så lägger jag in dom snarast!

Idag sa jag hejdå till Tom också, han är tvungen att åka hem och jobba stackarn för att han var inte lika trotsig som jag och sa upp sig. Så nu är jag ensam kvar här. Buhu! Han byttes dock ut till en av Annas kompisar hemifrån och hennes kompis som ska bo här i två nätter eller sådär, så att det är fortfarande fullt hus här. Det ska nog gå bra!

Ikväll har vi hittat en sportbar som visar hockeyn, så det ska bli kul att gå dit och se alla finnar som också hittat dit att bli förnedrade! Fortsättning följer snarast.

Puss puss!