Besök på KohLanta

Igår var vi på en liten utflykt som jag berättade innan. Vi åkte longtail båt till en stor ö som heter Koh Lanta som ligger ca 1,5 timmar härifrån. Maj och Sofia kom på innan vi åkte Thailand att Aruna bor där med sin thailändska man, så vi tänkte att vi kunde åka och hälsa på henne! Vi hyrde en egen båt som tog oss dit och väntade på oss under tiden vi var kvar där över dagen. 

Maj var i fören under hela resan och visade ömsom hur kaptenen skulle svänga och ömsom kröp hon ihop som en liten säl och sov. 

När vi kom fram till stranden kom direkt flera människor och ville hjälpa oss ur båten. Det var dock lite högt och vingligt att kliva iland så jag var tvungen att berätta för de unga männen att de gamla damerna som satt därinne i båten aldrig skulle klara av att gå av på det där sättet. Då fick den lilla pojken som sitter bakom Maj på kortet springa och hämta en planka som be fick hålla i samtidigt som de höll i oss när vi gick över och ta emot våra väskor. Det gick utmärkt och alla klarade sig oskadda! Dock började den ena som hjälpte oss att följa efter oss och ville ta oss i hans taxi och vi försökte förklara att vi inte ville ha en Tur runt ön och inte heller att han skulle köra oss tills hans familjs hotell. Vi försökte säga att vi skulle träffa en vän som hade ett bed and breakfast som heter Baan Rao. Men det gick inte riktigt fram för honom och vi fick skrika det några gånger innan det kom fram en annan taxikille som frågade om vi skulle träffa Aruna. Jaaaa sa vi och så förklarade han var hon hade sitt lilla hus någonstans för taxikille 1. Vi fick skjuts för 100 baht var även fast han försökte ta 150 av oss Från början.

När vi kom dit så hälsade vi på Aruna, satt ner och drack vatten i deras vardagsrum/matsal och pratade en massa. Sedan gick vi en tur i huset som var jättestort och hade fyra rum för betalade gäster. Aruna själv + hennes två barn och man bodde i ett litet rum i en annan del av huset,  men vistades Mest i det stora allrummet. Det var jättefint och verkligen som jag tänker mig ett thailändskt hem. De hade en trädgård där de odlade lite kryddor och en uteplats där man kunde grilla och ta det lugnt. Huset låg i en liten sluttning och det fanns en stor terass högst upp med hängmattor och en massa fina växter. 

Detta är Arunas man som kom med en massa mat till oss när vi hade hängt där ett tag. Han var jättesnäll och trevlig. Sedan efter maten ringde de en taxi till oss och vi åkte tillbaka till piren. Det fanns lite shopping och sånt där så det kändes verkligen som om vi var kusinen från landet som såg storstan för första gången efter att ha tillbringat några dagar på vår öde ö.

Vädret var lite sisådär igår och vi hade bränt upp oss tillräckligt dagarna innan så det var ganska skönt med en dag i skuggan. När vi åkte hem så började det regna lite och sen när vi satt och åt middag på restaurangen här på hotellet så började det spöregna. Vi satt ute på stranden så hela personal styrkan kom och hjälpte oss bära våra tallrikar i säkerhet och rädda oss undan skyfallet. När vi sen hade ätit upp så regnade det fortfarande lika mycket så då sprang en i personalen, majs kompis från poolen, och hämtade ett parasoll på stranden som han bar fram till oss som vi kunde gå under. Dock är det ju 180 trappsteg upp till vårt rum där kvällsfikat serveras. Detta löstes med att en annan personal kille springer och hämtar hotelles golfbil som Maj utnyttjat tidigare. Han backar ner bilen på stranden och så vi blir fram eskorterade av poolkillen med parasollet till bilen. Han får körs i två omgångar och kör som en dåre uppför de branta backarna samtidigt som regnet öser och vattnet strömmar nedför backen som ett mindre vattenfall.

Det blev en minnesvärd middag!

Idag så har dagen spenderats vid poolen!!

Gammelmormor och mormor är väldigt nöjda med utsikten och det vackra vattnet.

Imorrn Ska vi nog på utflykt till en grotta med en gömd strand i!

Puss!

Matilda

Koh Ngai!

Hej på er allihopa!

Nu är jag äntligen tillbaka i bloggvärlden igen. Som ni har längtat! Nu sitter jag på hotellets restaurang på vår lilla ö och tittar ut över havet samtidigt som det börjar mörka lite. 

Resan hit gick utmärkt. Vi böt först flyg i Istanbul och sedan flög vi vidare till Bangkok. I Bangkok tog vi oss lite middag, jag impulskontroll ett par hörlurar och så flög vi vidare ner till krabi. Väl i krabi stannade vi en natt. Visan till och med ut och shoppa lite på fredagskvällen när vi kom dit, vi var inte helt döda som man annars har en tendens att vara när man flugit hela natten. 

Igår morse åkte vi sen minivan till piren vilket tog ca två timmar och sen tog vi en privatbåt ut till ön där vi är nu! Vi kom hit innan tolv så vi hann ligga och sola halva dagen igår med. Väldigt trevligt. Maj lärde sig lite från förra gången och smörjmedel faktiskt in sig lite både igår och idag!

Här är utsikten från mitt och Sofias deluxe rum! Det är 180 trappsteg att ta sig upp hit (enligt Majs räknemetod) men det är det värt för den här utsikten. 

Lite av trapporna med lite fin havsutsikt i bakgrunden!

Mamma och maj bor bara ca halvvägs så högt upp som vi. Hotellkvinnan trodde att grandma (mormor Maj) inte skulle orka att gå högre upp på sina skröpliga ben. Igår efter att vi ätit middag i restaurangen här på hotellet fick mormor maj och mamma skjuts upp med en golfbil till vårt rum för kvällskaffet. Maj blir så väl omhändertagen här och blev till och med ledd in i bilen av en av hotellkillarna.

Kvinnan på hotellet i Krabi trodde att vi var tre generationer som var ute och reste tillsammans och eftersom de på det här hotellet hängde på i den tron så är det väl så det är helt enkelt! Vi ska nog tillochmed med säga att vi är fyra generationer när vi kommer till hotellet är Bangkok. Dom går nog på att jag är ca 15 år. 

Tre av generationer på dagens frukost!

Imorrn ska vi åka till Koh Lanta och hälsa på Arona. Vi fick en liten beskrivning hur vi ska ta oss till hennes lilla bed and breakfast. Det ska bli kul! Vi har aldrig varit på Koh Lanta heller så då får vi se nåt nytt.

Puss!

Matilda

P.s. Jag fattar inte hur jag ändrar namnet på bloggen. Jag skriver nämligen från en app på min iPad, men det ordnar sig nog! D.s

Sista veckan!!

Förra veckan var vi rätt trötta på labbet och allt som hade med det att göra. Det blev intet bättre av att enzymer som Asha använder för att göra sin genotypning tog slut och att jag fortfarande inte har fått något resultat senaste veckorna. Så vi bestämde oss för att ta lite ledigt! Så i onsdags gick vi till Garden City och ett annat shoppingcenter som heter Oasis mall istället och hängde lite. 

Vi hittade ett frozen yoghurt-ställe i Oasia mall! Och ni som har följt mina resor vet att jag fick en nära-döden-upplevelse, fast på ett bra sätt, av frozen yoghurt i Aten. Så jag blev mycket lycklig, och gott var det också!! Jag har hört rykten om att det har öppnat ett frozen yoghurt ställe i Uppsala nu när jag har varit borta och lagom till våren. Hoppas att det inte kostar skjortan och att det är lika gott som i Aten, då kommer jag definitivt att bli stamkund. Denna frysta yoghurt får en 7a av 10. Mycket god, fast det kunde ha varit lite mer variation på toppingen.

Sedan för att känna att vi verkligen var lediga så gick vi och fick en liten pedikyr också! Våra fötter har verkligen fått lida här. Det är dammigt och skitigt överallt och även fast man tvättar fötterna när man kommer hem varje dag så får man inte bort all ingrodd skit. Så det var mycket skönt att slipa bort en massa gammal lera. 50 spänn kostade det och det var det verkligen värt.

Så här söta blev mina små tår! Det är rosa nagellack på, jag tyckte det passade min prinsess-personlighet så pass bra!

Efter vår hängdag så gick vi till en restaurang vi varit på förut och käkade hamburgare och skypade med vår gamla klassis Madde som gör praktiken nu på ett apotek i Uppsala. Det var mycket trevligt och vi fick ännu mer hemlängtan!! Sen på torsdagen gick vi till labbet en liten sväng och bara fixade lite smågrejer och sen gick vi och skulle sätta oss i bibblan på skolområdet för att skriva lite i en ny miljö istället för skrubben på labbet. När vi kommer dit så får vi inte ta med oss några väskor in, så vi konkar runt på alla våra grejer och försöker hitta en bra sittplats. När vi väl gjort det så upptäcker vi att det inte finns några eluttag alls knappt i hela lokalen. Alla som finns är upptagna och vi går ner och frågar hur vi ska göra. Då kommer en tjej som jobbade vid ingången med en förlängningssladd och så säger hon att en man som jobbar där också vill att Asha ska komma ner igen.

Vi fattade ingenting, men hon gick ner iallafall. Och då börjar han berätta hur snälla dom har varit mot oss och vilken specialbehandling vi fått, så om vi kunde lämna lite mat eller läsk eller pengar eller nåt när vi går så skulle det vara bra. Asha blev så paff att hon inte fattade vad han menade först. Hon gick tillbaka upp igen och nu när vi väl fått igång datorerna så tänkte vi att vi måste sitta kvar ett tag. Sen gick Asha ner igen för att gå på toaletten och då fick hon någon nyckel som ledde till personaltoaletten, men hon gick inte på den för att den var så äcklig. Men när hon kom tillbaka så sa han igen att han ville ha pengar och grejer. Då blev vi så trötta på dom att vi tog vårt pick och pack och stack därifrån. Vi vägrade ge honom några pengar bara för att han gjorde sitt jobb och för att vi råkade vara utlänningar. Detta gjorde att vi blev så trötta på allt och alla att vi gick hem direkt och på fredagen gick vi inte tillbaka utan satt här på caféet och skrev hela dagen istället. Uää! Människor alltså.

Nu är det bara 5 dagar kvar tills vi åker hem iallafall! Helt galet alltså. Idag har vi varit och handlat en massa presenter som vi ska ta hem och nu sitter vi på vårt lilla café igen där vi satt mycket i början när vi var här. De har äntligen fixat till sitt internet lagom till att vi ska åka såklart. 

Det känns som om jag har varit här dubbelt så länge som jag var i Asien innan. Tiden har gått sakta, fast ändå har alla dagar varit typ likadana så det känns inte som om vi fått så mycket gjort.

Den här veckan ska vi bara göra saker vi vill göra och bara gå till labbet på onsdag och ta malaria test och sen ska vi aldrig mer gå tillbaka!!

Jag kanske kommer hinna skriva ett till inlägg. Men det kan vara så att jag är så himla uppspelt hela den här veckan så att jag inte kan koncentrera mig eller nåt. Vi får se, snart är jag iallafall hemma och då kan jag berätta live. Hihihihihi!!

Puss! Matilda

Släktbesök

Det blev visst inget uppdaterat i veckan. Ursäkta att jag lurades. Vi har en massa som ska göras på labbet nu när vi äntligen får ta hand om oss själva, så vi spenderar i princip hela dagarna bland pipetter och eppendorf rör. I torsdags vaknade vår handledare till liv också och upptäckte att vi fortfarande var kvar på labbet. Då kommer hon och berättar för oss vad det är vi ska ha med i vår rapport och vad vi borde ha gjort hittils. Det var dock helt andra saker än vad hon tidigare sagt, så nu har vi gjort helt andra saker i de här 9 veckorna som vi trodde att vi skulle göra men som tydligen inte hon tyckte att vi skulle ha gjort längre. Vi blev lite lagom trötta på henne då. Och information som hon i början sa fanns om alla DNA-prover dom vi analyserar finns tydligen inte när jag frågade nu igen. Men när Asha frågade så sa hon att det finns fanns. Det slutade med att hon blev arg på oss nästan för att vi frågade henne så mycket. Inte världens bästa handledare. 

Professorn kom iallafall och räddade situationen lite igår som tur var och sa att så vi har tänkt är okej och att dom faktiskt inte vet hur det är tänkt att vårt arbete ska vara utformat utan att vi vet det bäst själva. 

Vi är iallafall himla trötta på alla på labbet och det ska bli väldigt skönt att få den här tiden avklarat! 

Nu till något roligare! Ashas morfar!

Han satt som en kung på sin tron i sin fåtölj och höll låda för oss i några timmar. Han gav Asha lite tips vem hon borde gifta sig med, pratade om att alla i Uganda ser ut som bulldogs men att det inte gjorde någonting för då blir vi glada för att vi kan gå runt och skratta åt alla, att han inte fattade varför det var folk som kunde dö av svält för det fanns ju gräs överallt som man kan äta om man är hungrig för kor äter gräs och vi är på samma som kor för att vi andas också och har blod i oss och en massa andra kloka ord.

Här är maten vi fick. Det här var alltså till bara Asha och mig så vi hade att göra. Vi åt oss proppmätta och efteråt såg det ut som om vi knappt rört det. Ashas moster blev lite sur nästan när hon såg hur lite vi ätit men vi försökte förklara att om vi skulle äta mera så skulle vi spricka. Så då tvingade hon oss bara att dricka upp all läsk istället.

Ashas morfar äger en massa lägenheter också i området där han bor som han hyr ut. Eller lägenheter var att ta i, hål i väggen är närmare sanningen. Det var iallafall massor mer barn som sprang runt överallt som var jättesöta. Vi hade med oss godis som vi delade ut till dom så dom blev överlyckliga! Man ser inte riktigt på bilden hur överlyckliga dom var, men dom var lite för blyga för att visa det helt enkelt.

Här är lilla morfar som går runt bland hålen han hyr ut.

Asha och morfar.

Några barn som smög lite på oss. Vi var verkligen dagens, eller kanske årets, största händelse och alla ville springa fram och kolla in oss.

Här ligger en av Ashas morfars fruar och hänger lite. Hon var den enda frun vi träffade, men han har tydligen en hel hop av dom. Men vi vet inte var han gömt resten. Alla barnbarn och barnbarnsbarn var iallafall inte hemma för de var utskickade till olika boardning schools, typ internat, för skolarna i Kampala är tydligen inte så bra.

Han hade en massa duvor också som bodde under ett tak. När han visslade och ropade lite så kom dom ut och då belönade han dom lite med att ge dom lite rått ris. Kvinnan till höger om morfar är Ashas moster.

Här är en liten pojke som bodde i närheten. Flickan han bär på är föräldrarlös för hennes mamma som hon bodde tillsammans med dog för ett tag sen. Så nu får de andra barnen som bor i området ta hand om den lilla flickan istället. Inte så kul. 

Här är middag för måndag, tisdag och onsdag. Vi är lite lata och för mätta när vi kommer hem från labbet om dagarna så vi lever på lite av varje som man slipper laga innan man äter. Men jag klagar icke! Jag ska ta med en resväska med bara en massa sån här choklad när jag åker hem för jag tror jag har blivit beroende. Cadbury´s choklad och CocaCola Zero är vad jag kommer leva på när jag kommer hem. Utesluter jag det ur min kost så kommer nog min kropp undra vad som händer och jag kommer antagligen få en massa abstinensproblem. Och det vill vi ju inte att jag ska ha.

Här är en liten video igen! Det är från taxin påväg från Ashas morfar som bodde i utkanten av Kampala och vägen tillbaka in mot stan. Kaos.

Så nu går vi snart in i sista veckan på labbet. Vi har nämligen tänkt att vi ska ha lite semester sista veckan när vi åker hem och fixa lite nödvändiga grejer. Typ köpa presenter och sola och annat viktigt. 

Jag tänkte även försöka knåpa ihop en lite önskelista till min examen och så är det ju faktsikt så att jag fyller 25 år också vilket betyder att jag bara kommer önska mig typ datorer, kitchen aid, resor, raskatter och annat dyrt och nödvändigt. 

Puss! Matilda

Jinja

Över påsk så åkte vi på en liten utflykt till Jinja som ligger ca 8 mil väster om Kampala. Det ligger vid Victoria sjön precis där Nilen mynnar ut. Det var väldigt skönt att komma bort från Kampala och vi blev så avslappnade att jag inte ens orkade blogga! Vi bodde på ett hostel i lite utanför stan som anordnade rafting och sånt, men vi gjorde absolut inga aktiviteter alls mer än att äta och gå in till stan. Det var vad vi klarade av.

Så gick vi till sevärdheten också. Här är den! Nilen! Source of the Nile med andra ord. Bara massor med vatten helt enkelt som någon började kalla Nilen.

Här står Asha och köpslår lite med en man som ville ta oss med på en liten båttur. Men det fungerade inte med hans övertalningsförsök och vi tittade bara från land. Jag har åkt båt tillräckligt senaste tiden, fast mest på Mekong floden dock. Men vatten som vatten!

Vi hittade några roliga frukter i en palm som vi inte hade sett förut. Alltså inte kokosnötter för dom var orangea och satt ihop i stora klasar.

När vi skulle gå tillbaka så kommer en liten apa springandes över vägen. Först var det jättekul att kolla på Herr Nilsson, men sen när han stannade upp på vägen och sakta började gå mot oss var vi inte så tuffa längre. Vi tänkte på ap-rabies och parasiter och gick sakta men målvedvetet åt andra hållet medan några vakter som stod längre bort skrattade åt oss.

Såhär såg det ut inne i staden. Typ exakt likadant överallt verkligen. Man förstod inte vad som var i utkanten och vad som var i stan för det var verkligen likadana hus och de sålde typ samma grejer överallt. Men det är lite typiskt häromkring för allt men ser när man åker runt( i de få delarna vi har varit) så ser allting EXAKT likadant ut. Alla små byar skulle kunna vara samma by som man åkte igenom om och om igen och alla lite större städer är det samma.

Här kommer en liten video från bussen. Så efter att ha sett den har ni sett varenda by i hela Uganda. Typ.

Veckan innan påsk hände ingenting i labbet. Eller jag gjorde grejer, men det funkade inte. Så den här veckan nu efter påsk har jag försökt ta reda på vad som var problemet samtidigt som det var besökare från England som var och hälsade på. Innan de kom så var de tvungna att hetsstäda på labbet så några dagar kunde vi inte göra någonting alls utan bara vänta medan alla sprang runt som yra höns och försökte fixa till kaoset. Och lagom när besökarna kom så mådde både Asha och jag dåligt av någon anledning. Vi tror att det kan ha varit malaria profylaxet vi har tagit under hela tiden som fått oss att bli lite konstiga både i magen och huvudet, eller så var det något vi ätit. Men det kommer vi aldrig få veta! 

En av besökarna var iallafall en professor som var expert på myggor som vi snackade lite med. Jättetrevlig och vi önskade genast att vi åkt till London och gjort vårt exjobb i hans labb istället. 

Igår så var vi hos Ashas morfar och hälsade på. Det var kul! Han var rolig och berättade en massa historier och hade lite föreläsningar för oss om olika saker. Ibland på engelska och ibland på luganda. Men det kommer i ett inlägg i veckan så att ni har nåt att se fram emot! 

Nu det är det inte så lång tid kvar här!! Det känns väldigt bra alltså. Bara saker går som de ska i labbet nu från och med imorrn så ska det inte vara några problem att hinna bli klara med labbandet. Och om vi kan få all information från Cathy som vi har tjatat om i typ 4 veckor så skulle det också vara bra så att vi kan skriva så mycket som möjligt innan det bär av hemåt.

Puss! Matilda

P.S. Ni behöver inte oroa er om våren. Vi tar med oss värmen när vi kommer hem

Fullt upp!

Nu har vi äntligen börjat få göra grejer i labbet! Vi förstår inte riktigt varför vi inte har fått göra någonting förrän nu, men det har väl antgaligen med att allting tar ca 10 gånger så lång tid här jämfört med hemma. Men som sagt, nu har saker börjat röra på sig lite och vi har fått en klar riktning på vad det är vi ska göra. Det är dock lite svårare praktiskt än teoretiskt med genetik för man gör exakt samma sak 10 gånger och så helt plötsligt börjar saker fungera även fast man inte fattar vad man gjort för skillnad. Det behöver vara en liten molekyl eller nåt som stör i en reaktion för att man inte ska få nåt restultat och så tar det en hel dags arbete att få fram att allt man har gjort varit helt förgäves. Det är bara att vänja sig helt enkelt!

Här är mitt nya jätteroliga spel som jag tyvärr inte har haft tid att spela så mycket nu den här veckan eftersom jag att jag faktiskt har gjort det jag är här för. Det har blivit mer spelande på kvällarna i mina mjuka mjukisbyxor istället. 

I torsdags köpte jag lite kyckling på gatan av en kille som sa att han hette Shejk Hakkim. Asha var helt överväldigad att jag vågade köpa mat ute bland allt trafik- och människokaos. Det var iallafall himla gott, jag överlevde och fick inte ens lite matförgiftning så det kommre jag garanterat att göra flera gånger!

Det var kanske på den här marknaden som Shejk Hakkim köpte sina små kycklingar när dom fortfarande var lyckligt ovetande om att de var på väg att bli människoföda. Eller lyckliga kanske var att ta i, det ser inte jättebekvämt ut att hänga i de där burarna. 

Här är en av våra fruktanter på marknaden som vi går förbi varje dag när vi går till och från skolan. Vi brukar köpa lite vattenmelon av henne att äta till middag när vi inte orkar laga nåt (vilket är typ jämt) och när vi inte orkar gå omvägen till vår supermarket. 12 spänn brukar vi betala för en vattenmelon som vi kan dela på. Det är rimligt för en middag!

Nu är vi på Soho och här kostar en middag mer än 6 kronor. Idag blev det en Breakfast burrito med bacon och ägg i, och med lite potatisklyftor och salsa till (och coca cola zero så klart men det behöver jag väl inte nämna eftersom det alltid är självklart). Det kostade typ 50 spänn, men det är det värt när man får gratis internet på köpet en hel dag!

Jag skypade lite med mamma och pappa också. Det var trevligt. Jag börjar längta hem nu på riktigt verkligen! När jag kommer hem så har jag varit borta i totalt 10 månader från min lägenhet och det är nog lite för länge jämfört med vad jag klarar av. Bara 5 veckor kvar nu iallafall!! Ju längre man längtar efter något desto trevligare blir det väl när det väl händer har jag hört. Om det nu är sant förväntar jag mig att det ska bli VÄLDIGT trevligt att komma hem. Det blir det om hela familjen är på arlanda och plockar upp mig 6 på morgonen lördagen den 27 april och att de har med sig massor av påsar med djungelvrål, kexchoklad och plockgodis. Och att vi stannar på nån mataffär och köper nybakta valnötsbröd, rökt skinka, gurka, vanilj yoghurt, müsli och klöver mjölk till frukost. Och sen köper ännu mera godis och ostbågar bara för att jag kan!! Så äter vi tillsammans och efteråt överraskar mamma att hon har bakat en massa goda kakor och så fikar vi en massa också. Sen åker jag och hämtar Tom på arlanda och när vi är på väg hem så ringer mamma och berättar att hon har gjort köttfärsås och spagetti, falukorv och potatis, lite grillad lax och flintastek med potatissallad och marängsviss till efterrätt som vi ska få äta när vi kommer tillbaka.

Ifall det händer, då är det ungefär så trevlig som det borde vara när jag väntat så här länge!

Puss! Matilda

Seg vecka + trevlig helg

 Den här veckan har varit väldigt seg. Vi har i princip inte gjort någonting på labbet alls. Det började med att vi fick veta i tisdags att vi kanske ska byta projekt till ett som de redan håller på med. För det vi har gjort hittils är bara att försöka optimera en metod för att hitta en typ av gen, men det har inte gått så mycket framåt för saker har inte gått som planerat. Så nu sa professorn att vi kanske skulle byta projekt som sagt för att kunna få fram nåt resultat. Dock så är inte riktigt tanken med examensarbetet att man ska få så "bra" resultat som möjligt, utan att man ska göra nåt labbarbete som det kan bli någon nytta av i framtiden. Så om vi optimerar den där metoden så kan dom ju faktiskt fortsätta att använda den i deras projekt. Annars om vi ska göra nåt som dom redan har gjort så ger det ingenting för någon av oss egentligen.

Men men vi får se! Vi mailade Göte iallafall, vår handledare i Sverige, och han gav oss lite bra råd och han sa att han ska prata med professorn och Cathy så det kommer nog att ordna sig till slut.

Igår så var vi iallafall ute på en morgonpromenad och sen gick vi till vårt lilla köpcenter och köpte ägg och bröd och avokado och hade gottis frukost! Nom nom nom

Sen gick vi till Garden City på eftermiddagen och träffa Jordan, den australiensiska tjejen. Hon visade oss en jättemysig affär som hade en massa souvenirer och annat kul. Dit kommer vi nog gå tillbaka och köpa presenter till er alla där hemma! (Om ni har tur)

Här är hon! Jättetrevlig! Mycket lättpratad och vettig människa.

Vi hittade snygga hattar också som vi nog ska köpa om vi ska på solsemester någon helg!

Sen gick vi till en trevlig restaurang som vi har hört talas om skulle vara bra. Och det var den! Supermysigt och göd mat var det också. Så vi satt där och snicksnackade hela kvällen och sen hämtade vår chaufför upp oss som vi blev körda av förra helgen. Mycket smidigt och trevligt!

Idag så har vi bara hängt på Soho hela dagen. Käkat hamburgare och skypat och lite sånt. Jag fick säga hej till Lilla vännen och Lilla puss som inte är så himla lilla längre. Jag får nog byta namn på dom när jag kommer hem!

Nu hoppas vi på att det ordnar upp sig med allt labbande nästa vecka, annars måste jag ladda ner nåt nytt roligt spel till iPaden. Jag klarade ut det som jag laddade ner och som sysselsatte mig förra veckan! Rekommenderas starkt; Puzzle Mine. Ypperligt tidsfördriv när man har att välja på att göra någonting vettigt eller inte göra någonting alls!

Puss! Matilda

Sista djuret!

Som ni har väntat!! Och här kommer det äntligen!

Så söta, så söta.

Vandrar bort i horisonten.

Fick se en på riktigt nära håll också. 

Och en som vi försökte köra på så att vi skulle skada den lite så att vi kunde få klappa den. Men den hann tyvärr över vägen innan. 

Vår trevliga guide till vänster och vår chaufför till höger. De är mer än villiga att posera för kameran i det här landet iallafall, det är en sak som är säker

Den här helgen som var så var det långhelg. Det är nämligen helgdag här på Internationella kvinnodagen. Så i fredags så var vi och åt brunch på vårt nya trevliga mat-och internet ställe, Soho.

 I lördags var vi på Garden City och då råkade vi springa på en svensk kille som började prata med oss. Han jobbade för ett amerikanskt företag med HIV-kontroll och sånt och bodde här med sin familj. Så han bjöd hem oss på middag, och studenter som vi är kunde vi ju inte tacka nej till gratis mat så på lördagskvällen hängde vi i deras trädgård. Det var han och hans fru och tre barn, en norsk man som jobbade i syd Sudan med deras nyfunna olja, en indisk kvinna och hennes barn, ett par från bangladesh/tyskland och den svenska familjens barnskötare. Mycket trevligt var det! Han hade en chaufför som han brukade anlita också som kom och plockade upp oss och körde hem oss sen efteråt. 

Första gången vi var utomhus när det var mörkt ute! Men det är bra, nu kan vi också använda den där chauffören. Svensken, Micke, sa att han hade använt honom under 3 år och att han var mycket pålitlig och punktlig. 

Nu är vi tillbaka på labbet igen och får förhoppningsvis lite resultat snart!!

Puss! Matilda

Båtsafari

Här är en video som jag glömde ladda upp igår! Det är på vattenfallet så man fattar lite bättre hur mycket vatten som det var som forsade ner egentligen. Lite svårt att se på bilder.

Efter förmiddagens vanliga safari så begav vi oss ut på båtsafari på Nilen på eftermiddagen! Om jag inte har nämnt det tidigare så är det faktsikt Nilen som vattenfallen också är i. Det var en båt med två våningar på, och vi satt såklart på övervåningen med soldäcket. Jättemyigt! Så tuffade båten på och när föraren eller någon annan fick syn på något intressant så saktade båten in så man fick ta kort och sånt.

 Här är lite blandad kompott. En flodhäst som syns, några flodhästar som inte syns, en vattenbuffel med sitt lilla fågelsällskap och massor av random fåglar. Så här såg det ut i princip hela vägen, så efter att ha sett 100 flodhästar höjde man inte på ögonbrynen längre.

 Här var en flodhäst som hade börjat smygäta lite gräs. De äter annars bara på nätterna och måste då trycka i sig 40-50 kilo gräs för att hålla kroppen vid liv. Vi skulle få se mer av det senare.... *trumvirvel*

 En liten elefant som varit och tvättat av sig lite i Nilen. 

Nilkrokodilar!! De låg och slappade lite under ett träd med munnarna öppna, men när vi kom och störde ville de springa ner i vattnet istället. Det är tre krokodiler där, en som gämmer sig lite till höger. Gillar väl inte nyfikna turister. Och mamma, jag kunde inte stoppa ner tårna i vattnet då jag satt på översta våningen på båten. Ifall du var orolig. 

 

Två små sötnosar till!

Herren på täppan. Han är bra på att smälta in den lilla krokodilen, men han ligger faktsikt där på stenen med munnen gapandes efter vilsna fiskar. Vår guide berättade dock att de har munnen öppna för att det är deras enda sätt att få ut värmen ur kroppen då de är kallblodiga. Men coolare om han väntar på att bita ihjäl någon tycker jag.

Resten av kvällen hängde vi i vårt camp med våra nyfunna vänner. Och när det började bli läggdax så tog vi vår lilla ficklampa och fick mot vår banda. När vi närmar oss ser jag dock en enorm skugga utanför dörren och när vi tittar lite närmare så ser vi att det är en flodhäst som står precis utanför där vi bor och äter! Vi springar tyst tillbaka i skräckblandad förtjusning, då det är häftigt att ha sett en flodhäst men i klart minne att Jordan, den australiensiska tjejer, precis berättat att hon hörde om en kvinna som blev dödad i det där campet när hon tog kort på en flodhäst. Flodhästar vill tydligen inte bli störda när dom äter och att lysa dem i ögonen är tydilgen ett utmärkt sätt att reta upp dom på, så därför krävde vi eskort till vår lilla banda av en som jobbade där.

Han tog oss dit och vi lyste lite försiktigt på flodhästen från sidan. När vi kom in hörde vi ett frustande ljud och kollade ut genom fönstret. Då stod flodhästen ca 20 cm från oss precis utanför fönstret!!! Dock var det kolsvart och fönstret hade myggnät, så även fast vi var i trygghet inomhus så kunde vi inte ta kort med blixt eftersom myggnätet kom i fokus. Jag spelade dock in en liten film, men den är alldeles kolsvart och det enda man hör är Asha och mig som är rädda/förtjusta, flodhäst pustningar och lite smakande från allt gräsätande.

Vi överlevde iallafall som tur var och kunde sova gott! Stackars alla som sov i tält däremot, som var tvugna att oroa sig för flodhästattack hela natten.

I morgondagens inlägg blir det det enda djuret ni inte fått se än! Gissa vilket det är om ni kan!

Puss! Matilda

Safari dag 1

Förra veckan gjorde vi absolut ingenting på labbet utan väntade bara på att vår handledare skulle optimera lite grejer. Det tar typ en hel dag att göra ett försök, så då tar det också väldigt lång tid att försöka optimera saker och ting.

Men i fredags åkte vi iallafall på vårt efterlängtade safari!!

Vi blev upplockade utanför där vi bor precis för det var två andra tjejer som också skulle med på turen som också bodde på universitetsområdet. Det var två amerikanska tjejer som gjorde en månad av sin AT-tjänst på sjukhuset där där vi har vårt labb också. De andra som åkte i samma bil som oss var en rysk kille(första ryska personen jag träffat som varit snäll och trevlig!!), en tysk tjej, en australiensisk tjej, en belgisk tjej och en amerikansk kille. Hela dagarna tillbringades i princip i bilen så vi hann prata en hel del med dom.

Det var väldigt skönt att komma bort från Kampala. Det är lite för kaosartat efter ett tag. Att frukta för sitt liv varje dag när man går till labbet pga. trafiken tar på krafterna i längden. Så att sätta sig i minibussen och lyssna på ljudbok samtidigt som vi kom längre och längre bort från kaoset kändes himla bra, även fast man klibbade fast i sätet då bilen inte hade någon air condition. 

På vägen dit så stannade vi och kollade på Muchison falls som nationalparken fått sitt namn ifrån. Det tog ca 5 timmar att komma fram inkl. två små korta stopp på vägen.

Det var i själva verket två vattenfall, Muchison och Freedom falls. Freedom falls skapades 1962 då det regnade supermycket så att vattnet hittade på en ny väg ner, det var även samma år som Uganda blev självständigt. Feedom falls är det längst till vänster.

Vi gick ännu närmare vattenfallet. Här är vår trevliga guide.

Så kom solen fram lite och vi fick se en fin regnbåge i alla små vattendroppar som stänkte upp. Det var välbehövligt med en liten dusch för det var ca 35 grader varmt och vi gick uppför i princip hela tiden för att komma upp till toppen av vattenfallen och få en bra utsikt. Svettigt, men värt besväret!

Sen åkte vi till vårt lilla camp och blev tilldelade där vi skulle bo. Jag och Asha hade uppgraderat oss så istället för att sova i tält som alla andra sov vi i en liten banda, bungalow typ.

Nästa morgon gick vi upp i ottan för att börja vår safaritrip på riktigt. 

En massa antiloper var det överallt, det var kul i början när man såg dom bara för att de var djur. Men efter att ha sett ca 1000 stycken var det inte så speciellt längre.

Här är en annan typ av antilop. Den dummaste av dom alla! Det ser man nästan på den. Den har så kort minne att om ett lejon jagar den så glömmer den bort det och stannar och börjar äta eller bara filosofera, för att den glömmer bort varför den började springa från första början. Arten håller på att dö ut tack vare det, vilket skulle vara lite dumt.

Men vi fick se coolare djur också!! Detta var en litet stackars lejon vi hittade som hade fastnat i en fälla som tjuvjägare hade gillrat. Så han hade inte så mycket val än att posera för oss ett litet tag. Och alla jägare i släkten kan vara stolta över mig, för jag var den första som såg att det var där!!

Så stannade vi och kollade på en ö gjord av flodhästar. Fåglarna följer efter och rider på flodhästarna för när de går ner i vattnet så hoppar en massa loppor och sånt bort från deras skinn och då passar fåglarna på att äta upp dom små lopporna, så att flodhästarna blir av med dom. Win - win situation helt enkelt.

Here is our guide and driver, Nasa. Han var jättesnäll och lärde oss allt han kunde om djuren. Dessutom bjöd han på ananas!

Så fick vi se Ugandas nationalfågel också. Den har samma färger som flaggan, svart, gul och röd.

Vattenbuffalos. Dom hade också sina små vita fågel-följeslagare som käkade upp loppor och annat som hoppade runt på deras skinn.

Detta var allt vi såg på morgonen första dagen. Vi åkte runt och letade efter giraffer och elefanter också, men vi kom inte så nära dom. Dom stod mest långt bort i fjärran och hängde under små träd. Eller ganska stora träd måste det nog ha varit eftersom en massa elefanter fick plats där under.

Sedan åkte vi tillbaka till vårt camp och hängde lite och åt lunch. För att vänta på att bege oss ut på nästa äventyr - Båtsafari!!

För att kompensera för att jag inte har bloggat på länge så ska jag göra ett inlägg varje dag den här veckan har jag tänkt. Så spännande fortsättning följer i morgon!!

Puss! Matilda