Släktbesök

Det blev visst inget uppdaterat i veckan. Ursäkta att jag lurades. Vi har en massa som ska göras på labbet nu när vi äntligen får ta hand om oss själva, så vi spenderar i princip hela dagarna bland pipetter och eppendorf rör. I torsdags vaknade vår handledare till liv också och upptäckte att vi fortfarande var kvar på labbet. Då kommer hon och berättar för oss vad det är vi ska ha med i vår rapport och vad vi borde ha gjort hittils. Det var dock helt andra saker än vad hon tidigare sagt, så nu har vi gjort helt andra saker i de här 9 veckorna som vi trodde att vi skulle göra men som tydligen inte hon tyckte att vi skulle ha gjort längre. Vi blev lite lagom trötta på henne då. Och information som hon i början sa fanns om alla DNA-prover dom vi analyserar finns tydligen inte när jag frågade nu igen. Men när Asha frågade så sa hon att det finns fanns. Det slutade med att hon blev arg på oss nästan för att vi frågade henne så mycket. Inte världens bästa handledare. 

Professorn kom iallafall och räddade situationen lite igår som tur var och sa att så vi har tänkt är okej och att dom faktiskt inte vet hur det är tänkt att vårt arbete ska vara utformat utan att vi vet det bäst själva. 

Vi är iallafall himla trötta på alla på labbet och det ska bli väldigt skönt att få den här tiden avklarat! 

Nu till något roligare! Ashas morfar!

Han satt som en kung på sin tron i sin fåtölj och höll låda för oss i några timmar. Han gav Asha lite tips vem hon borde gifta sig med, pratade om att alla i Uganda ser ut som bulldogs men att det inte gjorde någonting för då blir vi glada för att vi kan gå runt och skratta åt alla, att han inte fattade varför det var folk som kunde dö av svält för det fanns ju gräs överallt som man kan äta om man är hungrig för kor äter gräs och vi är på samma som kor för att vi andas också och har blod i oss och en massa andra kloka ord.

Här är maten vi fick. Det här var alltså till bara Asha och mig så vi hade att göra. Vi åt oss proppmätta och efteråt såg det ut som om vi knappt rört det. Ashas moster blev lite sur nästan när hon såg hur lite vi ätit men vi försökte förklara att om vi skulle äta mera så skulle vi spricka. Så då tvingade hon oss bara att dricka upp all läsk istället.

Ashas morfar äger en massa lägenheter också i området där han bor som han hyr ut. Eller lägenheter var att ta i, hål i väggen är närmare sanningen. Det var iallafall massor mer barn som sprang runt överallt som var jättesöta. Vi hade med oss godis som vi delade ut till dom så dom blev överlyckliga! Man ser inte riktigt på bilden hur överlyckliga dom var, men dom var lite för blyga för att visa det helt enkelt.

Här är lilla morfar som går runt bland hålen han hyr ut.

Asha och morfar.

Några barn som smög lite på oss. Vi var verkligen dagens, eller kanske årets, största händelse och alla ville springa fram och kolla in oss.

Här ligger en av Ashas morfars fruar och hänger lite. Hon var den enda frun vi träffade, men han har tydligen en hel hop av dom. Men vi vet inte var han gömt resten. Alla barnbarn och barnbarnsbarn var iallafall inte hemma för de var utskickade till olika boardning schools, typ internat, för skolarna i Kampala är tydligen inte så bra.

Han hade en massa duvor också som bodde under ett tak. När han visslade och ropade lite så kom dom ut och då belönade han dom lite med att ge dom lite rått ris. Kvinnan till höger om morfar är Ashas moster.

Här är en liten pojke som bodde i närheten. Flickan han bär på är föräldrarlös för hennes mamma som hon bodde tillsammans med dog för ett tag sen. Så nu får de andra barnen som bor i området ta hand om den lilla flickan istället. Inte så kul. 

Här är middag för måndag, tisdag och onsdag. Vi är lite lata och för mätta när vi kommer hem från labbet om dagarna så vi lever på lite av varje som man slipper laga innan man äter. Men jag klagar icke! Jag ska ta med en resväska med bara en massa sån här choklad när jag åker hem för jag tror jag har blivit beroende. Cadbury´s choklad och CocaCola Zero är vad jag kommer leva på när jag kommer hem. Utesluter jag det ur min kost så kommer nog min kropp undra vad som händer och jag kommer antagligen få en massa abstinensproblem. Och det vill vi ju inte att jag ska ha.

Här är en liten video igen! Det är från taxin påväg från Ashas morfar som bodde i utkanten av Kampala och vägen tillbaka in mot stan. Kaos.

Så nu går vi snart in i sista veckan på labbet. Vi har nämligen tänkt att vi ska ha lite semester sista veckan när vi åker hem och fixa lite nödvändiga grejer. Typ köpa presenter och sola och annat viktigt. 

Jag tänkte även försöka knåpa ihop en lite önskelista till min examen och så är det ju faktsikt så att jag fyller 25 år också vilket betyder att jag bara kommer önska mig typ datorer, kitchen aid, resor, raskatter och annat dyrt och nödvändigt. 

Puss! Matilda