Nu har vi äntligen börjat få göra grejer i labbet! Vi förstår inte riktigt varför vi inte har fått göra någonting förrän nu, men det har väl antgaligen med att allting tar ca 10 gånger så lång tid här jämfört med hemma. Men som sagt, nu har saker börjat röra på sig lite och vi har fått en klar riktning på vad det är vi ska göra. Det är dock lite svårare praktiskt än teoretiskt med genetik för man gör exakt samma sak 10 gånger och så helt plötsligt börjar saker fungera även fast man inte fattar vad man gjort för skillnad. Det behöver vara en liten molekyl eller nåt som stör i en reaktion för att man inte ska få nåt restultat och så tar det en hel dags arbete att få fram att allt man har gjort varit helt förgäves. Det är bara att vänja sig helt enkelt!
Här är mitt nya jätteroliga spel som jag tyvärr inte har haft tid att spela så mycket nu den här veckan eftersom jag att jag faktiskt har gjort det jag är här för. Det har blivit mer spelande på kvällarna i mina mjuka mjukisbyxor istället.
I torsdags köpte jag lite kyckling på gatan av en kille som sa att han hette Shejk Hakkim. Asha var helt överväldigad att jag vågade köpa mat ute bland allt trafik- och människokaos. Det var iallafall himla gott, jag överlevde och fick inte ens lite matförgiftning så det kommre jag garanterat att göra flera gånger!
Det var kanske på den här marknaden som Shejk Hakkim köpte sina små kycklingar när dom fortfarande var lyckligt ovetande om att de var på väg att bli människoföda. Eller lyckliga kanske var att ta i, det ser inte jättebekvämt ut att hänga i de där burarna.
Här är en av våra fruktanter på marknaden som vi går förbi varje dag när vi går till och från skolan. Vi brukar köpa lite vattenmelon av henne att äta till middag när vi inte orkar laga nåt (vilket är typ jämt) och när vi inte orkar gå omvägen till vår supermarket. 12 spänn brukar vi betala för en vattenmelon som vi kan dela på. Det är rimligt för en middag!
Nu är vi på Soho och här kostar en middag mer än 6 kronor. Idag blev det en Breakfast burrito med bacon och ägg i, och med lite potatisklyftor och salsa till (och coca cola zero så klart men det behöver jag väl inte nämna eftersom det alltid är självklart). Det kostade typ 50 spänn, men det är det värt när man får gratis internet på köpet en hel dag!
Jag skypade lite med mamma och pappa också. Det var trevligt. Jag börjar längta hem nu på riktigt verkligen! När jag kommer hem så har jag varit borta i totalt 10 månader från min lägenhet och det är nog lite för länge jämfört med vad jag klarar av. Bara 5 veckor kvar nu iallafall!! Ju längre man längtar efter något desto trevligare blir det väl när det väl händer har jag hört. Om det nu är sant förväntar jag mig att det ska bli VÄLDIGT trevligt att komma hem. Det blir det om hela familjen är på arlanda och plockar upp mig 6 på morgonen lördagen den 27 april och att de har med sig massor av påsar med djungelvrål, kexchoklad och plockgodis. Och att vi stannar på nån mataffär och köper nybakta valnötsbröd, rökt skinka, gurka, vanilj yoghurt, müsli och klöver mjölk till frukost. Och sen köper ännu mera godis och ostbågar bara för att jag kan!! Så äter vi tillsammans och efteråt överraskar mamma att hon har bakat en massa goda kakor och så fikar vi en massa också. Sen åker jag och hämtar Tom på arlanda och när vi är på väg hem så ringer mamma och berättar att hon har gjort köttfärsås och spagetti, falukorv och potatis, lite grillad lax och flintastek med potatissallad och marängsviss till efterrätt som vi ska få äta när vi kommer tillbaka.
Ifall det händer, då är det ungefär så trevlig som det borde vara när jag väntat så här länge!
Puss! Matilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar