Så från Wanaka åkte vi till Queenstown. Det är den mest populära staden att åka till i Nya Zealand, och det märktes så fort vi kom dit. Så mycket mer trafik och bilar och folk i rörelse.
Såhär var utsikten från rummet som vi hyrde. Det var en del av ett hus som vi hyrde via AirBnb. Funkade utmärkt, och vi såg inte de andra som bodde i huset en endaste gång! Staden ligger nere vid vattnet och de kvartet vi bodde i ligger som i en sluttning upp på berget, så backarna upp kändes som om de var 90 grader! När jag först såg dom trodde jag att det skulle vara för mycket för vår lilla bil, men det gick trots allt.
Så första kvällen när vi anlände gick vi bara ut på stan och bokade en båttur i Milford Sounds (dit alla som man någonsin träffar säger att man måste åka om man ska till Nya Zealand) och så köpte lite bil-frukost. Enligt google-maps så skulle det ta knappt 4 timmar att köra till Milford så vi bestämde att starta vår färd vid 7-snåret. Den natten var det dax att ställa om klockan till sommartid också, så sömnen blev en timme kortare också. Milford Sounds ligger på västkusten och är ett ställe som ligger i norra Fiordland nationalpark. Det är den fjorden som är enklast att ta sig till, då man måste ta en helikopter för att lättast ta sig till de flesta andra delar av nationalparken.
Vi kom upp ur sängen som vi skulle och började vår åktur ungefär när solen gick upp. Det finns i princip bara en väg till Milford Sounds och från Queenstown var vi tvungna att svänga typ 4 gånger, resten var bara att följa vägen rakt fram. Detta var lite segt för mina ögon så efter ca 1,5 timme så tog vi ett litet sovstopp i ca 30 minuter. Sen drog vi igång igen och stannade igen i den enda lilla byn som man åkte igenom på vägen, Te Anau, för att sova lite till + äta frukost (igen). Efter en till tupplur och en egg muffin var jag på topp och vi började vår färd igen mot bergen och fjordarna.
Dock var jag lite för på topp..... När vi precis kör ut ur den lilla staden ser jag blåljus komma upp bakom mig. Och jag säger till Tom "att jag visst blivit tagen av polisen". Jag svänger lugnt in på nästa väg och stannar. Polisen kör efter och kommer fram till vår lilla bil, "Det gick visst lite fort där, kolla bakåt på de där skyltarna, det står 50 på dom". Oooops säger jag. Han ber om alla våra hyrpapper och mitt körkort och säger att om jag varit i Australien hade jag kunnat få 1000 dollar i böter, men att dom som tur är är snällare här. Ooops säger jag igen, och lägger till förlåt förlåt förlåt. Han pratar om att trafikskyltarna är annorlunda på Nya Zealand och att de är bara en hastighetsskylt en gång, och man måste komma ihåg vad det står på den, för det kommer inga upprepningskyltar (antagligen är inte jag den första som glömt bort vad det stod på skylten när vi körde in i den lilla byn). Han säger att han ser att jag har skött mig tidigare när jag kört och att han kommer skicka en böter till min adress i Melbourne. Han ger tillbaka alla papper och fortsätter prata lite snällt om att jag får vara lite mer uppmärksam och ska köra försiktigt.
Oj oj oj, det var ju en litet äventyr! Någon sång måste vara den första att bli tagen av polisen antar jag! (Eller jag har ju blivit tagen i Uppsala när jag inte hade lyse på cykeln, men det räknar jag inte riktigt). Han var iallafall jättetrevlig och var med 100% säkerhet stationerad på ett ställe i den lilla byn för att ta turister som oss på väg till Milford Sounds när de glömde bort att köra 50. Det är nämligen 100 överallt om det inte är några skyltar, och det är nästan inga skyltar och ingen bebyggelse och annat utmed vägarna så jag förstår mig själv och alla andra stackars turister som blir lite fartblinda. Jag har dock inte fått någon böter än, så vi får se om den dyker upp i brevlådan till slut, eller om det mest var en liten läxa som jag behövde lära mig för resten av mitt liv i trafiken.
Nu är det väl jag och Ingemar i släkten som vara lite för ivriga på 50 vägar(och tur för mig att jag inte var i Sverige, för då hade jag inte kommit lika lindrigt undan)!!
Den här bilden ser ut som om den är tagen från en bilreklam! Här var vi tvungna att stå och vänta i ca 10 minuter för att få köra in en tunnel genom ett berg för att ta oss till Milford.
Kolla på filmen från tunneln! Läskigt!
Sen var det iallafall inte långt kvar, och efter lite snirklande i bergen och genom täta skogar så kom vi till slut fram. Vägen tog helt enkelt slut och så var det en parkering. Hon på turistbyrån sa att det är i princip omöjligt att köra fel, och hon hade rätt!
Här är vid båtplatsen innan vi ska hoppa på båten och utforska fjorden. Jag är mest glad och lättad vid det här laget att jag lyckades köra hela vägen trots allt motstånd i form av poliser och trötthet.
Utsikten från båten var väldigt vacker. Höga berg längst sidorna och vattenfall som rann lite här och där. Som ni ser så blåste det också friska vindar ute på däck!
Glad turist som lyckades sätta upp håret i en vettig tofs till slut och som äntligen kan njuta av naturen när någon annan står för navigeringen.
Här är två coola vattenfall som rinner uppåt för att vinden typ stannar mellan bergen och trycker vattnet uppåt. Fattar inte riktigt vädergrejer, men dom sa nåt sånt. Det regnar och/eller är molnigt här ungefär 340 dagar om året. Molnen gillar verkligen att ligga och gosa uppepå de här lummiga bergen.
Båtturen tog ca 1,5 timme, och efter det var det bara att gå till bilen igen och åka de där knappa 4 timmarna tillbaka till Queenstown! Och det gick........... GALANT! Vi stannade inte en endaste gång på vägen och vi lekte billekar de 3 timmarna och 40 minuterna som det tog oss.
Såhär ser vägen ut närmare Queenstown. Åker på utsidan av alla berg, jättefint! Vissa bitar där det var som brantast var det 180 svängar så man var typ tvungen att stå stilla för att komma runt.
Detta får bli allt för det här inlägget! Det tog så mycket mental styrka att våga berätta om polis-incidenten. Skoja bara! (kanske...)
Hoppas att ni fortfarande tror att jag är en ansvarstagande vuxen, trots mitt lilla felsteg(hårt ner på gaspedalen)!
Puss puss!
Matilda
Puss puss!
Matilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar