Efter två nätter i Arugam bay så var det på tiden att åka vidare, och då var det inåt i landet som gällde. Nästa stopp blev Ella, en liten mysig stad där man kunde göra lite små klättringsutflykter bland de gröna bergen. Vi åkte buss hela vägen och var tvungna att byta buss två gånger då vi använde lokaltrafiken, men det gick jättebra! Dom är så himla organiserade här alltså vad det gäller bussar och tåg och sånt. Allt går i tid, olika långt och i alla riktningar man kan tänka sig. Mycket imponerande! Totalt för ca 5 timmars resande så betalade vi ca 25 kronor, så överkomligt pris är det också.
Våra väskor längst fram i bussen där de flera gånger höll på att ramla ner över föraren då det var serpentinvägar upp i bergen en del, men då höll han så duktigt i våra väskor så att ingen olycka skedde.
På samma bussar som oss åkte två engelsmän som vi började prata med som hade en hemlig karta om hur man tog sig upp på den högsta punkten med utsikt över hela Ella. Eftersom vi bara hade en natt där och ville vara så effektiva som möjligt så slog vi följe med dem.
Vandringen gick genom teplantagerna som omgav hela Ella åt alla håll och kanter på bergen. Kartan var inte jättebra som dom hade så vi fick hjälp av en liten rot-tuggande gubbe en liten bit då vi råkade kliva in i hans trädgård (det stod inte med på kartan). Mina bergsget-ben var som vanligt piggast, men var tvungna att stanna och vänta på de andra sniglarna lite då och då. Dom två engelsmännen var dessutom precis klara piloter och hade just fått sitt första jobb, så jag hade förväntat mig att de skulle iallafall kunnat bära några passagerare upp/ner för ett berg om det så skulle behövas.
Men vi kom upp tillslut! Rätt fin utsikt alltså även fast det bara är 1100 m.ö.h.
Vägen dit gick dels på ett järnvägsspår, som även var det som påbörjade en av de vackraste tågresorna i världen (har jag läst någonstans), och som vi även åkte nästan dag. När tåget närmade sig så började det att tuta så att folk på spåren kunde flytta undan. Detta var inte bara turister som oss utan även lokalbefolkningen som bodde och levde längst med spåret.
Tuut tuut, här på järnvägsbron vill man inte bli fast när tåget kommer! All denna vandring på spåret hade nog inte morfar gillat, men däremot hade han gillat tågen och hur punktliga och fina dom var.
Som sagt var vi effektiva i Ella och det fanns en till liten topp att klättra - mini Adam's peak. Så vi bestämde oss för att göra det för att se på soluppgången! Det var inte alls lika högt, men dock fint ändå.
Solen börjar krypa upp i växtligheten.
Taadaa!! Världens vanligaste händelse (i hård konkurrens med solnedgången) hände ännu en gång!
Fina teplantager igen längst vandringsleden. Efter att vi kommit tillbaka till vårt lilla guesthouse och får en enorm frukost så sätter vi av mot tågstationen och köper biljetter till en av VÄRLDENS vackraste tågresor!! Mer om detta när jag får bättre internet och kan visa er lite filmer.
Puss puss!
Matilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar