Sista veckan!!

Förra veckan var vi rätt trötta på labbet och allt som hade med det att göra. Det blev intet bättre av att enzymer som Asha använder för att göra sin genotypning tog slut och att jag fortfarande inte har fått något resultat senaste veckorna. Så vi bestämde oss för att ta lite ledigt! Så i onsdags gick vi till Garden City och ett annat shoppingcenter som heter Oasis mall istället och hängde lite. 

Vi hittade ett frozen yoghurt-ställe i Oasia mall! Och ni som har följt mina resor vet att jag fick en nära-döden-upplevelse, fast på ett bra sätt, av frozen yoghurt i Aten. Så jag blev mycket lycklig, och gott var det också!! Jag har hört rykten om att det har öppnat ett frozen yoghurt ställe i Uppsala nu när jag har varit borta och lagom till våren. Hoppas att det inte kostar skjortan och att det är lika gott som i Aten, då kommer jag definitivt att bli stamkund. Denna frysta yoghurt får en 7a av 10. Mycket god, fast det kunde ha varit lite mer variation på toppingen.

Sedan för att känna att vi verkligen var lediga så gick vi och fick en liten pedikyr också! Våra fötter har verkligen fått lida här. Det är dammigt och skitigt överallt och även fast man tvättar fötterna när man kommer hem varje dag så får man inte bort all ingrodd skit. Så det var mycket skönt att slipa bort en massa gammal lera. 50 spänn kostade det och det var det verkligen värt.

Så här söta blev mina små tår! Det är rosa nagellack på, jag tyckte det passade min prinsess-personlighet så pass bra!

Efter vår hängdag så gick vi till en restaurang vi varit på förut och käkade hamburgare och skypade med vår gamla klassis Madde som gör praktiken nu på ett apotek i Uppsala. Det var mycket trevligt och vi fick ännu mer hemlängtan!! Sen på torsdagen gick vi till labbet en liten sväng och bara fixade lite smågrejer och sen gick vi och skulle sätta oss i bibblan på skolområdet för att skriva lite i en ny miljö istället för skrubben på labbet. När vi kommer dit så får vi inte ta med oss några väskor in, så vi konkar runt på alla våra grejer och försöker hitta en bra sittplats. När vi väl gjort det så upptäcker vi att det inte finns några eluttag alls knappt i hela lokalen. Alla som finns är upptagna och vi går ner och frågar hur vi ska göra. Då kommer en tjej som jobbade vid ingången med en förlängningssladd och så säger hon att en man som jobbar där också vill att Asha ska komma ner igen.

Vi fattade ingenting, men hon gick ner iallafall. Och då börjar han berätta hur snälla dom har varit mot oss och vilken specialbehandling vi fått, så om vi kunde lämna lite mat eller läsk eller pengar eller nåt när vi går så skulle det vara bra. Asha blev så paff att hon inte fattade vad han menade först. Hon gick tillbaka upp igen och nu när vi väl fått igång datorerna så tänkte vi att vi måste sitta kvar ett tag. Sen gick Asha ner igen för att gå på toaletten och då fick hon någon nyckel som ledde till personaltoaletten, men hon gick inte på den för att den var så äcklig. Men när hon kom tillbaka så sa han igen att han ville ha pengar och grejer. Då blev vi så trötta på dom att vi tog vårt pick och pack och stack därifrån. Vi vägrade ge honom några pengar bara för att han gjorde sitt jobb och för att vi råkade vara utlänningar. Detta gjorde att vi blev så trötta på allt och alla att vi gick hem direkt och på fredagen gick vi inte tillbaka utan satt här på caféet och skrev hela dagen istället. Uää! Människor alltså.

Nu är det bara 5 dagar kvar tills vi åker hem iallafall! Helt galet alltså. Idag har vi varit och handlat en massa presenter som vi ska ta hem och nu sitter vi på vårt lilla café igen där vi satt mycket i början när vi var här. De har äntligen fixat till sitt internet lagom till att vi ska åka såklart. 

Det känns som om jag har varit här dubbelt så länge som jag var i Asien innan. Tiden har gått sakta, fast ändå har alla dagar varit typ likadana så det känns inte som om vi fått så mycket gjort.

Den här veckan ska vi bara göra saker vi vill göra och bara gå till labbet på onsdag och ta malaria test och sen ska vi aldrig mer gå tillbaka!!

Jag kanske kommer hinna skriva ett till inlägg. Men det kan vara så att jag är så himla uppspelt hela den här veckan så att jag inte kan koncentrera mig eller nåt. Vi får se, snart är jag iallafall hemma och då kan jag berätta live. Hihihihihi!!

Puss! Matilda

Släktbesök

Det blev visst inget uppdaterat i veckan. Ursäkta att jag lurades. Vi har en massa som ska göras på labbet nu när vi äntligen får ta hand om oss själva, så vi spenderar i princip hela dagarna bland pipetter och eppendorf rör. I torsdags vaknade vår handledare till liv också och upptäckte att vi fortfarande var kvar på labbet. Då kommer hon och berättar för oss vad det är vi ska ha med i vår rapport och vad vi borde ha gjort hittils. Det var dock helt andra saker än vad hon tidigare sagt, så nu har vi gjort helt andra saker i de här 9 veckorna som vi trodde att vi skulle göra men som tydligen inte hon tyckte att vi skulle ha gjort längre. Vi blev lite lagom trötta på henne då. Och information som hon i början sa fanns om alla DNA-prover dom vi analyserar finns tydligen inte när jag frågade nu igen. Men när Asha frågade så sa hon att det finns fanns. Det slutade med att hon blev arg på oss nästan för att vi frågade henne så mycket. Inte världens bästa handledare. 

Professorn kom iallafall och räddade situationen lite igår som tur var och sa att så vi har tänkt är okej och att dom faktiskt inte vet hur det är tänkt att vårt arbete ska vara utformat utan att vi vet det bäst själva. 

Vi är iallafall himla trötta på alla på labbet och det ska bli väldigt skönt att få den här tiden avklarat! 

Nu till något roligare! Ashas morfar!

Han satt som en kung på sin tron i sin fåtölj och höll låda för oss i några timmar. Han gav Asha lite tips vem hon borde gifta sig med, pratade om att alla i Uganda ser ut som bulldogs men att det inte gjorde någonting för då blir vi glada för att vi kan gå runt och skratta åt alla, att han inte fattade varför det var folk som kunde dö av svält för det fanns ju gräs överallt som man kan äta om man är hungrig för kor äter gräs och vi är på samma som kor för att vi andas också och har blod i oss och en massa andra kloka ord.

Här är maten vi fick. Det här var alltså till bara Asha och mig så vi hade att göra. Vi åt oss proppmätta och efteråt såg det ut som om vi knappt rört det. Ashas moster blev lite sur nästan när hon såg hur lite vi ätit men vi försökte förklara att om vi skulle äta mera så skulle vi spricka. Så då tvingade hon oss bara att dricka upp all läsk istället.

Ashas morfar äger en massa lägenheter också i området där han bor som han hyr ut. Eller lägenheter var att ta i, hål i väggen är närmare sanningen. Det var iallafall massor mer barn som sprang runt överallt som var jättesöta. Vi hade med oss godis som vi delade ut till dom så dom blev överlyckliga! Man ser inte riktigt på bilden hur överlyckliga dom var, men dom var lite för blyga för att visa det helt enkelt.

Här är lilla morfar som går runt bland hålen han hyr ut.

Asha och morfar.

Några barn som smög lite på oss. Vi var verkligen dagens, eller kanske årets, största händelse och alla ville springa fram och kolla in oss.

Här ligger en av Ashas morfars fruar och hänger lite. Hon var den enda frun vi träffade, men han har tydligen en hel hop av dom. Men vi vet inte var han gömt resten. Alla barnbarn och barnbarnsbarn var iallafall inte hemma för de var utskickade till olika boardning schools, typ internat, för skolarna i Kampala är tydligen inte så bra.

Han hade en massa duvor också som bodde under ett tak. När han visslade och ropade lite så kom dom ut och då belönade han dom lite med att ge dom lite rått ris. Kvinnan till höger om morfar är Ashas moster.

Här är en liten pojke som bodde i närheten. Flickan han bär på är föräldrarlös för hennes mamma som hon bodde tillsammans med dog för ett tag sen. Så nu får de andra barnen som bor i området ta hand om den lilla flickan istället. Inte så kul. 

Här är middag för måndag, tisdag och onsdag. Vi är lite lata och för mätta när vi kommer hem från labbet om dagarna så vi lever på lite av varje som man slipper laga innan man äter. Men jag klagar icke! Jag ska ta med en resväska med bara en massa sån här choklad när jag åker hem för jag tror jag har blivit beroende. Cadbury´s choklad och CocaCola Zero är vad jag kommer leva på när jag kommer hem. Utesluter jag det ur min kost så kommer nog min kropp undra vad som händer och jag kommer antagligen få en massa abstinensproblem. Och det vill vi ju inte att jag ska ha.

Här är en liten video igen! Det är från taxin påväg från Ashas morfar som bodde i utkanten av Kampala och vägen tillbaka in mot stan. Kaos.

Så nu går vi snart in i sista veckan på labbet. Vi har nämligen tänkt att vi ska ha lite semester sista veckan när vi åker hem och fixa lite nödvändiga grejer. Typ köpa presenter och sola och annat viktigt. 

Jag tänkte även försöka knåpa ihop en lite önskelista till min examen och så är det ju faktsikt så att jag fyller 25 år också vilket betyder att jag bara kommer önska mig typ datorer, kitchen aid, resor, raskatter och annat dyrt och nödvändigt. 

Puss! Matilda

Jinja

Över påsk så åkte vi på en liten utflykt till Jinja som ligger ca 8 mil väster om Kampala. Det ligger vid Victoria sjön precis där Nilen mynnar ut. Det var väldigt skönt att komma bort från Kampala och vi blev så avslappnade att jag inte ens orkade blogga! Vi bodde på ett hostel i lite utanför stan som anordnade rafting och sånt, men vi gjorde absolut inga aktiviteter alls mer än att äta och gå in till stan. Det var vad vi klarade av.

Så gick vi till sevärdheten också. Här är den! Nilen! Source of the Nile med andra ord. Bara massor med vatten helt enkelt som någon började kalla Nilen.

Här står Asha och köpslår lite med en man som ville ta oss med på en liten båttur. Men det fungerade inte med hans övertalningsförsök och vi tittade bara från land. Jag har åkt båt tillräckligt senaste tiden, fast mest på Mekong floden dock. Men vatten som vatten!

Vi hittade några roliga frukter i en palm som vi inte hade sett förut. Alltså inte kokosnötter för dom var orangea och satt ihop i stora klasar.

När vi skulle gå tillbaka så kommer en liten apa springandes över vägen. Först var det jättekul att kolla på Herr Nilsson, men sen när han stannade upp på vägen och sakta började gå mot oss var vi inte så tuffa längre. Vi tänkte på ap-rabies och parasiter och gick sakta men målvedvetet åt andra hållet medan några vakter som stod längre bort skrattade åt oss.

Såhär såg det ut inne i staden. Typ exakt likadant överallt verkligen. Man förstod inte vad som var i utkanten och vad som var i stan för det var verkligen likadana hus och de sålde typ samma grejer överallt. Men det är lite typiskt häromkring för allt men ser när man åker runt( i de få delarna vi har varit) så ser allting EXAKT likadant ut. Alla små byar skulle kunna vara samma by som man åkte igenom om och om igen och alla lite större städer är det samma.

Här kommer en liten video från bussen. Så efter att ha sett den har ni sett varenda by i hela Uganda. Typ.

Veckan innan påsk hände ingenting i labbet. Eller jag gjorde grejer, men det funkade inte. Så den här veckan nu efter påsk har jag försökt ta reda på vad som var problemet samtidigt som det var besökare från England som var och hälsade på. Innan de kom så var de tvungna att hetsstäda på labbet så några dagar kunde vi inte göra någonting alls utan bara vänta medan alla sprang runt som yra höns och försökte fixa till kaoset. Och lagom när besökarna kom så mådde både Asha och jag dåligt av någon anledning. Vi tror att det kan ha varit malaria profylaxet vi har tagit under hela tiden som fått oss att bli lite konstiga både i magen och huvudet, eller så var det något vi ätit. Men det kommer vi aldrig få veta! 

En av besökarna var iallafall en professor som var expert på myggor som vi snackade lite med. Jättetrevlig och vi önskade genast att vi åkt till London och gjort vårt exjobb i hans labb istället. 

Igår så var vi hos Ashas morfar och hälsade på. Det var kul! Han var rolig och berättade en massa historier och hade lite föreläsningar för oss om olika saker. Ibland på engelska och ibland på luganda. Men det kommer i ett inlägg i veckan så att ni har nåt att se fram emot! 

Nu det är det inte så lång tid kvar här!! Det känns väldigt bra alltså. Bara saker går som de ska i labbet nu från och med imorrn så ska det inte vara några problem att hinna bli klara med labbandet. Och om vi kan få all information från Cathy som vi har tjatat om i typ 4 veckor så skulle det också vara bra så att vi kan skriva så mycket som möjligt innan det bär av hemåt.

Puss! Matilda

P.S. Ni behöver inte oroa er om våren. Vi tar med oss värmen när vi kommer hem