Välkomna!

 Välkomna till den nya och fräscha rese-Matilda-bloggen!

Jag tänkte att jag behövde en ny titel också och tog det som först ploppade upp i huvudet. För jag har ju faktiskt lovat att jag ska få Nobelpriset och då är ju att bota malaria en bra start. Tänkte börja med det lättaste och sen ta HIV och cancer i nämnd ordning. 

Nu är vi här då! Uganda, Kampala, Makerere Universitetet. Vi bor på universitetsområdet i en lägenhet tillsammans med en jättetrevlig dam som jobbar på universitetet och hennes brorson. I början var vi lite skeptiska till att vara inneboende, men vi vande och direkt och insåg att det är ju faktiskt både billigare och smidigare om vi inte behöver skaffa något eget. Damen heter förövrigt Joy och hennes brorson heter Robert. Dom jobbar HELA dagarna. Joy går hemifrån innan halv 7 på morgonen och kommer tillbaka vid halv 8 på kvällen, hon jobbade tillochmed igår! Robert går vid 8 och kommer inte hem förrän 10-11 på kvällen. 

Så det är typ som att bo själva ändå! Snicksnackar lite med dom andra ibland bara.

Labbet där vi ska vara ligger på sjukhusområdet. Det är ca 30 minuter att gå från där vi bor (med packning och människor överallt). På bilden är sjukhuset men vi håller till i en annan byggnad, Department of biochemistry, som ligger lite längre upp på området.

Här är inne på sjukhusområdet där vi går till och från labbet varje dag. Grönt och fint och soligt är det! Och människor med färgglada kläder överallt. Vi är ju trots allt i Afrika.

Men det mest fascinerande sen vi kom hit är dom här fåglarna. Dom är överallt och är jättestora! Dom cirkulerar över stan, sitter och häckar i träden eller går runt på marken. Dom ser ut som småflygplan här nereifrån.

Igår gick vi och utforskade staden lite och då fick vi syn på en som satt och sov! Jag vågade inte gå närmare än så såhär, ville inte få en näbb genom mellangärdet. Det satt några motorcykeltaxichaufförer (boda-boda chaufförer) bredvid när vi tog bilden och dom förklarade för oss efteråt att om man ställer sig bakom den när man vill ta bild med den så märker den ingenting, och den som har kameran står en bit ifrån framför. Så det tänkte vi försöka nästa gång. Dom går runt överallt runt där vi bor så jag ska nog få till det till slut. Det är prio 2 efter Nobelpriset.

Här var vägen ner mot stan. Det är på långa vägar den fräschaste vägen vi har gått hittills. Bara lite hål i trottoaren och inte bilköer hela vägen. Bilder på vår väg till skolan kommer senare. Men du behöver inte vara rädd mormor, vi går försiktigt och aktar oss för hålen!

Vi gick förbi en golfbana också. Mycket fräsch och fin! Ska se om vi har tid att utforska den närmare. 

Det kan vara så att vi har fullt upp med att ta hand om barn som bor i slummen. Igår kom nämligen en man som jag har mailat lite med ang. en massa kläder som vi har tagit med oss och ska skänka bort, och hämtade just dessa kläder. Han sa att dom blir glada för att hjälp dom kan få och att dom har hand om en massa olika slumområden i stan. Dom leker mest med barnen och ger dom lite mat och kläder och sånt så att de ska komma undan lite från alla bekymmer ett tag. Han som jag pratat med och som kom och hämtade kläderna heter Sam och har själv varit ett av dom där barnen när han var liten.

Vi ska till ett område på lördag och han ska visa oss hur allt går till och vad man kan  göra. Han blev väldigt glad för alla kläder också! Han skulle gå igenom allt och så och innan vi åker hem så ska vi få vara med när han delar ut det till barnen och deras mammor. 

Här är ett köpcenter som ligger i stan, Garden City, där hittade vi ett gym med pool!! Det kostar 40 spänn att gå in för en dag så vi hade tänkt göra det till vårt nya söndagsnöje. Svettas lite, simma lite, sola lite. Det är dock 45 minuter att gå hemifrån, men det är bara lite extra motion!

Bananer någon?

Detta är taxi-bilarna som finns här. Det är minivans som åker runt vissa rundor i och utanför stan och man får hoppa in och ut som man vill. De kör som galningar och skriker även som galningar när man går förbi för att dom vill att man ska åka i just deras taxi. Detta har vi dock inte testat än, vi får se när vi blir tillräckligt modiga för det.

Imorrn ska vi till labbet och få reda på exakt hur våra projekt kommer att se ut. Då får vi träffa professorn som har hand om labbet för första gången. Spännande!

Uppdatering kommer snarast!

Det är ju så att internet inte riktigt är att jämföra med det vi har i Sverige eller ens med det som fanns i Asien. Det är bara aning bättre än i Burma, där internet inte ens existerade. Detta medför att jag inte kan uppdatera hela tiden, men jag ska försöka så gott jag kan att hinna med när jag är i skolan och så. Hemma måste jag nämligen betala för allt man gör, när man laddar upp bilder och sånt, så då använder jag helst så lite som möjligt.

Puss! Matilda