Utan el

Hej!

Ursäkta att det har varit lite tyst här på bloggen. Men jag har en värdig förklaring faktiskt. I tisdags, dagen efter det stora vattenkriget, så gick strömmen i våran lägenhet. Det visade sig senare vara 90% av alla rum på hela hotellet som led av samma problem och dom sa att strömmen skulle komma tillbaka senare på eftermiddagen. Vi gjorde saker som vanligt under dagen och sen hängde i rummet utan aircondition och hoppades att det vilken minut som helst skulle hoppa igång igen. Vi frågade och dom sa att det skulle komma tillbaka klockan 6, så vi gick ut runt 6 och åt middag och när vi sen kom tillbaka ca klockan 8 så sa dom att strömmen inte alls skulle komma under kvällen och att vi fått ett hotellrum på Hotell Asia som låg bredvid.

Vi försökte packa ihop lite grejer i vårt kolsvarta rum och gick dit och checkade in, men deras Wifi var inte gratis så det första vi fick göra var att tjata oss till att dom var tvungna att betala internet åt oss också eftersom att vi hade det i vårat ursprungliga rum. Efter ett tag gick dom med på det och vi flyttade in i vårt nya rum. Det var dock skitdåligt så man kunde knappt ens kolla aftonbladet.

Vi sov en natt, åt frukost på morgonen, checkade sedan ut och gick tillbaka till vårt riktiga hotell. När vi kommer dit säger dom att strömmen ska komma tillbaka klockan 6 den kvällen istället. Oki oki tänker vi, och fördriver dagen i slapphetens tecken som vanligt. När kvällen börjar närma sig så frågar vi om strömmen kommer att komma tillbaka då. Då får vi veta att den antagligen inte kommer och vi packar en väska igen, går över till Asia och checkar in ytterligare en gång. Dagen efter så frågar jag i receptionen på Asia om strömmen kommit tillbaka i vårt riktiga hotell "Yes, yes" säger den glada thailändaren och vi blir jätteglada! Vi packar ihop igen, går tillbaka till vårt hotell och i hissen på väg upp så är en som jobbar där som säger till oss att vi måste nog sova på Asia någon natt till!! Jag dog nästan!! Jag hade frågat och den puckade människan i receptionen hade uppenbarligen inte lyssnat på frågan ens utan bara sagt Yes och sett glad ut bara för att han trodde att det var det jag ville höra. Så otroligt typiskt thailändare.......

Samma visa igen. Hänga runt under dagen, packa en väska i superhettan i rummet, gå tillbaka och checka in igen. Internet var så otroligt dåligt så William var ändå tvungen att gå tillbaka till vårt riktiga hotell och sitta i receptionen där och jobba. Eftersom vi hade grejer på båda ställena var det ett evigt springande mellan hotellen och det kändes som dagarna bara försvann för att vi inte visste var vi skulle vara, om vi måste checka in och ut igen osv. 

Morgonen därpå så frågar vi iallafall på vårt riktiga hotell om det är någon idé att checka ut, dom säger att vi lika gärna kan stanna en natt till så vi gör det. Igår vaknar vi upp på Asia och jag var så himla trött på att hoppa fram och tillbaka och bo i ett litet trångt hotellrum utan internet och inte riktigt känna att man hörde hemma någonstans så jag gick till vårt riktiga hotell och sa åt dom att vi minsann inte ville fortsätta hoppa fram och tillbaka och dessutom få någon helt annat under vår semester än det som vi faktiskt betalat för och kommit dit för. Då kläcker dom ur sig att dom har ett systerhotell i Asoke där vi kan få en lägenhet om vi vill!! JAHAAAAAAA säger jag, det säger ni nuuuuu!! Arg som ett bi så bokar dom in oss, säger att vi kan flytta när vi vill och att dom fixar taxi. 

Vi hade massa planer för dagen, shoppande och hårklippande och annat, så vi får skjuta på våra planer för att istället checka ut från Asia och plocka ihop hela lägenheten. Sedan har vi ändå en trevlig pooleftermiddag med Anna och solande och kan äntligen slappna av lite eftersom att vi vet att vi äntligen har någonstans att bo. Vi har bokat bord på kvällen på ett nytt häftigt hotell med Anna och David så när vi känner oss klara vid poolen går vi upp på rummet, duschar i värmen och ringer ner till receptionen och säger att om 20 minuter vill vi åka så dom kan fixa fram en taxi till oss. Okej okej säger dom. Vi plockar ihop allt lite hipp som happ i påsar och väskor och checkar ut och går och väntar på taxin med en som jobbar där. Men det händer ingenting. Jag frågar om det går fortare om vi bara går ut på gatan och vinkar in en taxi. Då säger han nåt om security och vi fortsätter att vänta. Efter ett tag igen så frågar jag varför det tar sån tid och då säger han att en säkerhetsvakt på gatan försöker vinka in en taxi åt oss, men det är ingen som vill köra dit för att det är så pass mycket trafik. 

Så dom har helt enkelt inte fixat någon taxi åt oss utan att vi har suttit och väntat på ingenting!!!!! Jag blir irriterad som sjutton såklart att när vi äntligen trodde att hotellet hade fixat nåt ordentligt åt oss så blev det ytterligare igen pannkaka av det. Eftersom vi hade bokat bord tills kvällen så hade vi inte all tid i världen heller så vi börjar helt enkelt kånka våra väskor och påsar mot skytrain tåget. Upp för en massa trappor i 37 gradig värme, åka proppat tåg och sen ner för en massa trappor. Sen tog vi en taxi sista biten till hotellet iallafall. Vi kommer fram genomsvettiga och lagom irriterade till det nya stället. Då är dom hur snälla som helst mot oss här! Vi får en svit som är nästan dubbelt så stor som vår förra och dom är så hjälpsamma så. Vi antar att dom fått höra att vi har varit rätt irriterade på dom ett tag och att ingenting gått som planerat så att dom försöker att täppa igen lite sår. Det är vi mer än värda! Vi får dessutom frukost här också!

Men som sagt, allt flängande fram och tillbaka, avsaknad av bra internet, avsaknad av el och allmän förvirring har gjort att det varit lite tyst från mitt håll. Jag hoppas att ni har överseende!

Vi har iallafall gjort lite saker, ätit middag på ett superhippt hotell igår, middag på en roof top restaurang idag med utsikt över hela Bangkok, varit på nattmarknad och lite mer. Men dagarna har varit så underliga att det inte riktigt har funnits tid till någonting vettigt. 

Nu är vi framme på våra sista dagar här vilket är väldigt sorgligt. Imorrn ska vi åka till en vattenpark, på tisdag ska vi till en häftig indisk restaurang och sen så får vi se vad vi mer hinner. Men jag vet inte om jag kommer att lägga så mycket tid till att blogga. Jag ska försöka lägga upp lite bilder iallafall om jag får en lugn stund. Jag måste ju försöka hinna skaffa mig en bränna också!!!!

Hoppas att ni alla har haft en bra påsk och att den har varit mer lugn och fin än vad vi har haft det här! 

Puss! Matilda

Lite mer Koh Chang

Igår kom vi hem från Koh Chang efter en 9 timmars resa. Så är det när man reser i det här landet och inte bokar alla små delsträckor själv (vilket jag har tjatat om en massa gånger förut från när jag var här förra gången). Så istället för ca 6 timmar som det tog att åka till ön, när vi bokade allt själva när vi var på plats, så tog det nu istället ca 9 timmar när man måste åka med samma chartrade buss som alla andra backpackers och annat löst folk. Då måste man vänta överallt i ca 1 timme bara för att man ska hinna bli uttråkad och börja köpa en massa grejer i affärerna som finns.

Men så är det! Jag hann iallafall läsa ut en bok som jag tog på hotellet på mindre än 2 dagar bara för att jag inte hade något bättre för mig!

Här är utsikten vi hade från bunglow. Väldigt trevligt att vakna och se palmer och hav och solsken utanför fönstret! 

Restaurangen och hängplatsen på vårt lilla hotell var ju inte heller någonting att klaga på! Även fast vi inte bodde precis vid sandstranden så kan man inte riktigt klaga tycker jag.

Vi hade också världens gulligaste hotellkompisar!!! Sötaste kattungarna som följde efter oss överallt och älskade oss bodde där också! Dom var supersöta och busiga och sprang upp och ner i träd ena minuten och gosade med oss i nästa. Bara de gjorde ju resan helt klart värt besväret!

Här är stranden, Lonley beach, som var ca 10 minuter att gå ifrån där vi bodde. Jag lyckades såklart att bränna mig till kräftfärg som vanligt efter den första dagen, men det var det värt för att vara på en lugn strand utan försäljare, solstolar och inget annat val än att vara rakt i solen. Havet var ju 3 meter bort så blev det lite varmt var det ju bara att ta sig ett dopp! Precis lagom temperatur för att till och med jag skulle komma i utan problem, skulle gissa att det var en ca 35 grader eller så. 

Stranden var trevligare än vad den ser ut på bilden här, stenarna var bara precis i början, sen var det vit sand och klart vatten som gällde!

Lite utsikt från ett ställe där vi lapade i oss lite skugga och tog en fruktshake.

Dag 2 fick det bli poolen istället. Var ju helt okej faktiskt att ha poolen i princip för oss själva hela dagen. Men kan se lite att jag har hummeraxlar iallafall. Det var definitivt värre än det ser ut här och kvällen innan var hela min kropp ett rödljus. Dock har jag inte haft nåt ont alls för jag använde solkräm (precis som jag lovade mamma) men det blev lite för mycket för min stackars prickiga hud ändå.

Sista kvällen så åkte vi till White Sand beach där det fanns lite mer shopping än på vår lilla strand. Hos oss tog det i princip 30 minuter så hade man sett allt. Tyvärr så såg vi inte Kaffehuset under vår lilla utflykt, Ingemar! Vi var nog bara på en liten del av stranden så vi missade det. Får ta det nästa gång helt enkelt!

Från och med imorrn och i 3 dagar framåt är det nyår här! Det betyder något så roligt som vattenkrig! Idag har vi varit och köpt rejäla vattenpistoler så imorgon råder jag alla som befinner sig i Bangkok att antingen stanna hemma eller ta på sig regnkläderna och skyddsglasögonen för nu går ingen längre säker!!

Jag har en med tillhörande ryggsäck som man fyller på vattnet i så att det räcker hur länge som helst och att man blir mer lättrörlig under närstrid. Den är dessutom grön med söta djur på vilket gör att angriparna kommer att bli distraherade så att jag lättare kan gå till attack. Vattentät taktik! *pun intended*

Min kamera är dessutom waterproof så ni kommer få bildbevis på alla blötdjur jag kommer att lämna efter mig.

Puss! Matilda

Koh chang!

Vi har det mycket bra! Detta är min vy i detta nu

Lilla Tom är också här. William sitter och jobbar lite men snart är det middagsdax!

Dagens frukost nedan. William är inte så ledsen han ser ut, han är egentligen glad för sin vattenmelon!

Jag skriver på min (williams som jag lånade eftersom jag glömde min) ipad. Så är lite trögt att skriva. Ni fick iallafall se lite bilder och bli avis!!

Puss! Matilda

Chatu chak och Baiyoke frukost

Igår var vi på chatu chak marknaden och fyndade lite. Det är ju en helgmarknad så igår var vårt första tillfälle att åka dit. Lika trevligt som vanligt skulle man kunna sammanfatta det!

Tom hittade en tröja i sin egen storlek äntligen!

Sin egen familjs storlek menade jag ju såklart. Där hela familjen får plats i samma tröja.

Vi hittade en spansk kock som showade samtidigt som han gjorde paella. Vi var ju tvungna att smaka också såklart, och det var faktiskt himla god. Här kastar han i kryddor från ca 5 meters avstånd till alla turisters förundran! Wow alltså att kunna kasta salt, det är det inte alla som klarar.

Här poserar han villigt med sin skapelse. Räkorna och det andra är inte kastat i (och om de är det så får vi hoppas att han träffade grytan på första försöket)

Vi råkade springa på fiskavdelningen. Men levande fiskar i en liten skvätt vatten i plastpåsar. Undrar hur bra dom mår.

Albinosköldpaddor fanns det också. Såna där som ska bli jättesköldpaddor. Dom tyckte jag speciellt synd om då jag fick lite flashbacks från när vi var i Malaysia och såg en sköldpadda lägga en massa ägg och sedan en liten farm där dom försökte få stackarna att överleva. Tydligen dör jättemånga av dom innan dom hinner bli vuxna. Här är ju ett av anledningarna till varför.

Minikräftor i trevliga färger! Storleksordning ungefär som en liten tändsticksask. Kom även i andra storlekar, både större och mindre.

Om man blev lite trött av att kolla på fiskdjur så kunde man stanna och köpa sig lite snacks. Gräshoppor, maskar och kackerlackor. Härligt friterade och smaksatta! Nom nom nom. (Jag lovar att jag inte testade och kommer att förvandlas till kackerlacksmannen eller nåt liknande av något sällsynt virus).

Sen hittade vi en riktig levande jättesköldpadda! Och honom var det superduper synd om!! Världens minsta lilla bur som han inte ens kunde röra sig i. Dock fick han en liten banan som han åt upp väldigt glupskt. Hans enda höjdpunkt i tillvaron skulle jag gissa.

Idag var det dax för Baiyoke frukost!! Gott som sjutton som vanligt och vi satt där i 2 timmar och glufsade i oss en massa ägg, mackor, minihamburgare, roti med kondenserad mjölk, dim sum, massa olika typer av juice och kokospudding.

Imorgon ska vi åka till Koh Chang faktiskt! Det är ca 5 timmar häriifrån Bangkok med buss så det är lagom avstånd. Det ska bli schysst att komma ifrån stan lite, även om jag älskar varenda sekund här!!

Som sagt är min mobil alldeles koko och klarar inte av att överleva mer än 5 minuter utan att behöva laddas. Jag skulle köpa en här hade jag tänkt, men så visade det sig att det är bara Iphone som har internationell garanti, och en sån vill jag inte ha. Så det blir till att vänta tills jag kommer hem ändå. Dock ska jag bli bättre på att ta bilder nu när vi är på ön.

Hoppas ni mår bra där hemma!

Puss!

Matilda