Maj var i fören under hela resan och visade ömsom hur kaptenen skulle svänga och ömsom kröp hon ihop som en liten säl och sov.
När vi kom fram till stranden kom direkt flera människor och ville hjälpa oss ur båten. Det var dock lite högt och vingligt att kliva iland så jag var tvungen att berätta för de unga männen att de gamla damerna som satt därinne i båten aldrig skulle klara av att gå av på det där sättet. Då fick den lilla pojken som sitter bakom Maj på kortet springa och hämta en planka som be fick hålla i samtidigt som de höll i oss när vi gick över och ta emot våra väskor. Det gick utmärkt och alla klarade sig oskadda! Dock började den ena som hjälpte oss att följa efter oss och ville ta oss i hans taxi och vi försökte förklara att vi inte ville ha en Tur runt ön och inte heller att han skulle köra oss tills hans familjs hotell. Vi försökte säga att vi skulle träffa en vän som hade ett bed and breakfast som heter Baan Rao. Men det gick inte riktigt fram för honom och vi fick skrika det några gånger innan det kom fram en annan taxikille som frågade om vi skulle träffa Aruna. Jaaaa sa vi och så förklarade han var hon hade sitt lilla hus någonstans för taxikille 1. Vi fick skjuts för 100 baht var även fast han försökte ta 150 av oss Från början.
När vi kom dit så hälsade vi på Aruna, satt ner och drack vatten i deras vardagsrum/matsal och pratade en massa. Sedan gick vi en tur i huset som var jättestort och hade fyra rum för betalade gäster. Aruna själv + hennes två barn och man bodde i ett litet rum i en annan del av huset, men vistades Mest i det stora allrummet. Det var jättefint och verkligen som jag tänker mig ett thailändskt hem. De hade en trädgård där de odlade lite kryddor och en uteplats där man kunde grilla och ta det lugnt. Huset låg i en liten sluttning och det fanns en stor terass högst upp med hängmattor och en massa fina växter.
Detta är Arunas man som kom med en massa mat till oss när vi hade hängt där ett tag. Han var jättesnäll och trevlig. Sedan efter maten ringde de en taxi till oss och vi åkte tillbaka till piren. Det fanns lite shopping och sånt där så det kändes verkligen som om vi var kusinen från landet som såg storstan för första gången efter att ha tillbringat några dagar på vår öde ö.
Vädret var lite sisådär igår och vi hade bränt upp oss tillräckligt dagarna innan så det var ganska skönt med en dag i skuggan. När vi åkte hem så började det regna lite och sen när vi satt och åt middag på restaurangen här på hotellet så började det spöregna. Vi satt ute på stranden så hela personal styrkan kom och hjälpte oss bära våra tallrikar i säkerhet och rädda oss undan skyfallet. När vi sen hade ätit upp så regnade det fortfarande lika mycket så då sprang en i personalen, majs kompis från poolen, och hämtade ett parasoll på stranden som han bar fram till oss som vi kunde gå under. Dock är det ju 180 trappsteg upp till vårt rum där kvällsfikat serveras. Detta löstes med att en annan personal kille springer och hämtar hotelles golfbil som Maj utnyttjat tidigare. Han backar ner bilen på stranden och så vi blir fram eskorterade av poolkillen med parasollet till bilen. Han får körs i två omgångar och kör som en dåre uppför de branta backarna samtidigt som regnet öser och vattnet strömmar nedför backen som ett mindre vattenfall.
Det blev en minnesvärd middag!
Idag så har dagen spenderats vid poolen!!
Gammelmormor och mormor är väldigt nöjda med utsikten och det vackra vattnet.
Imorrn Ska vi nog på utflykt till en grotta med en gömd strand i!
Puss!
Matilda
